Då var det dags igen att jaga privata fildelare…

Ni trodde säkerligen att upphovsrättsmaffian tänkte om när Spridningskollen backade och lades ned förra året. Men nej då, nu är det dags igen för dem att hota privatpersoner att betala, annars…

Denna gång vet de inte ens vad de kommer hota med, men rättegång är absolut med i verktygslådan. Allt enligt en artikel på Breakit.

Jag skrev om detta och hur det går att agera, när Spridningskollen var i gång som mest och råden gäller fortfarande:

Så sammanfattningsvis: Neka att betala det skadestånd som Gothia Law vill att du ska betala. Polisen har en ganska så bra sammanfattning hur en faktura bestrids, med länkar till fler sidor som beskriver hur det fungerar. Det är högst sannolikt att Gothia Law låter det vara om du skulle bestrida den, men om de vill ta det till domstol så riskerar du i värsta fall kostnader i samma nivå som deras skadestånd. Anledningen till att de troligtvis inte kommer att försöka dra det till domstol är att bevisföringen är minst sagt svår och deras kostnader för det inte väger upp det de möjligen kan vinna på det.

Fast denna gång gäller det alltså Njord Lawfirms som agerar torpeder i danska Zentropas namn, ett företag som startades av Lars von Trier. Även ett brittiskt bolag, Copyright Management Services, är med i leken och deras primära sysselsättning är att jaga fildelare, eller pirater som jag hoppas att de kallar sig då det är ett väldigt vackert epitet anser jag! Om ni undrar så är det inte bara jag som anser att de som bli utsatta för dessa utpressningar inte ska betala, utan till och med det norska konsumentverket, Forbrukerrådet, råder de norrmän som får dem att låta bli.

Så, vad mer vet vi i dagsläget?

Breakit har grävt fram lite mer info runt det hela och det verkar som att insamling av IP-adresser har skett mellan 10-13 februari och att det har lämnats in 42 (fattar ni, 42! haha!) sidor med IP-adresser till den nyligen etablerade Patent- och marknadsdomstolen. Nästa steg är att börja skicka ut hotbrev till de som har haft dessa IP-adresser under denna tid för att skrämma dem till att göra upp utanför en domstol. Till skillnad mot Spridningskollens plan så har de ökat kravet ytterligare till närmare 3000 kr. De börjar kanske bli lite giriga?

Vilka filmer rör det sig om?

De filmer som verkar vara av intresse denna gång är:

samt produktionen från Lars Von Triers filmbolag Zentropa, varav några titlar är:

Kanske inte de mest fantastiska filmerna som skapats, men några går nog att se om man har tråkigt en kväll. Tyvärr är det väldigt tyst i media om detta denna gång, varför vet jag inte men kanske är det roligare att låta Trump få varenda ögonblick av uppmärksamhet så att detta och annat glider under radarn.

Jag kommer att uppdatera om det kommer fram något mer.

Ett litet steg för mänskligheten…

… men ett stort steg för mig – och förhoppningsvis för Piratpartiet –  tog jag idag.

Jag har meddelat min arbetsgivare att i och med mars så kommer jag att gå ned i arbetstid till 80%. Vad det i praktiken betyder är att jag nu får mer tid att fokusera på mitt politiska arbete, samtidigt som jag mister en del av min inkomst.

Detta är ett led i min satsning på partiet och jag hoppas att det kommer att falla väl ut, jag kommer att utvärdera detta framöver.

Min plan är att stega ned ytterligare om 3-4 månader till 60% och sedan i oktober ta tjänstledigt i ett år för att fokusera fullt ut på politiken.

Varför jag gör detta är primärt för att jag behöver förändra min arbetsbelastning. Vi går in i en intensivare period framöver där min närvaro kommer att behövas allt mer så inser jag att något behöver prioriteras bort om jag ska orka med i det långa loppet. Det är inte rimligt att jag ska orka med både ett jobb på 100% (eller snarare 110%) och samtidigt ta mitt partiledarskap till den nivå som krävs för att det ska vara värt besväret. För att vara partiledare är inget 8-17 jobb, utan mera en livsstil och total commitment.

Så det känns otroligt skönt att ha tagit detta steg, då jag känner att jag behöver ge mer tid åt politiken samtidigt som jag behöver rå om min hälsa.

Men det kommer som sagt med några konsekvenser som jag behöver hantera, framför allt så förlorar jag inkomst på detta, något som jag behöver lösa framöver. Just nu så är det inte ett problem, men när jag går ned ytterligare och framför allt när jag tar tjänstledigt så behöver jag ha finansieringen på plats. Så det kommer vara en av de saker som jag kommer att prioritera – att inte behöva oroa mig för det finansiella.

Det finns sätt för alla att stödja mig i detta – framför allt genom att donera till mig. Om du anser att vår politik är viktig och att du anser att jag för det arbetet framåt så uppmanar jag dig att stödja mig – oavsett om du är medlem eller inte – för att jag ska kunna engagera mig helt i politiken framöver. Ditt bidrag kommer inte att passera förbi ouppmärksammat!

 

Så var är vi på höger/vänster-skalan egentligen?

Den frågan dyker upp i vår Facebook grupp då och då; var anser Piratpartiet att ni är på höger/vänster-skalan?

Jag förstår viljan att placera in oss i ett höger/vänster tänk då det blir lättare att relativisera oss gentemot de andra partierna, men det inte en enkel uppgift att göra.
Anledningen är däremot relativt enkel, då vi positionerar oss utmed en helt annan konfliktlinje än hur äganderätten av fysiska tillgångar bör fördelas.

Det handlar om tillgången till information.

IBM levererar 5MB hårddisk 1958

Innan lagringen av information utvecklades till att bli otroligt billig så var det fortfarande den fysiska modellen som gällde oavsett vad. Rent krasst så var mediat som informationen var lagrad på så dyr att det skapade en reell materiell brist och den gick att värdera. Att producera, distribuera och sälja vinylskivor med information på gick att skapa en affärsmodell runt. Eller filmrullar, eller foton, eller böcker. Ja, ni förstår.

Sedan kom den digitala revolutionen och med den CD-skivan. 650 MB som de rymmer var fortfarande dyrt i form av hårddiskutrymme och det som lagrades på dem var rådata, inte komprimerat, inte krypterat. Anledningen var att dåtidens microprocessorer inte hade kraften att hantera det. Sedan kom MP3 från Fraunhofer Institute som gjorde att dessa CD-skivor gick att komprimera ned till 1/10 av vad de var innan och samtidigt sjönk priset på lagring drastiskt och processorer kom med kapacitet nog att packa upp dessa filer i realtid. The rest is history som det så vackert heter.

Nu är vi här; våra mobiler kan dekryptera och packa upp realtids FullHD 3D videoströmmar med surroundljud, bara 2 decennier senare och de har mer internminne än vad jag hade som hårddisk för ett decennium sedan. Jag såg förresten att det numera finns microSD minnen på 1TB… Stor som en tumnagel.

Utvecklingen har varit mindblowing, minst sagt, och kommer fortsätta att vara det.

Men vad vill jag säga med detta? Jo, att vi gått från “stenkakor” (google it) till teoretiskt obegränsad lagring, tack vare att vi är ständigt uppkopplade, på mindre än 100 år.

Politiken har på dessa hundra år samtidigt gått från “Jobb åt alla” till… “jobb åt alla!!!”. Eller “På politikfronten intet nytt” för att parafrasera en gammal klassiker.

Politiken har helt enkelt inte hängt med, Piratpartiet har sett och förstått betydelsen av detta paradigmskifte när lagringen av information har gått från att vara den stora kostnaden till att inte vara en kostnad, alls. När informationen finns där, likt malmen i berget eller jorden på åkern, men du måste vara duktig på att hitta och bearbeta den. Annars så är du en fattig person i en värld full av rikedomar.

Vi vet alla att rikedom medför makt. Tidigare så var det enbart realkapital som räknades, för hade du pengar att köpa böcker så fick du informationen “på köpet”. Idag är det precis tvärt om. Informationen finns där, i princip gratis, makten kommer genom att du vet vad du ska använda den till. Kan du kontrollera informationen så har du makt. Reell makt. Vi har sett detta allt mer, det pratas om desinformationskrigsföring som pågår dygnet runt, alt-facts och så vidare. Det börjar synas allt mer hur viktig informationen är och hur lite det kostar att producera och sprida ny information. Källkritik blir allt mer viktigt, gamla dogmer ifrågasätts i ljuset av ny information. Information är framtidens kapital, kanske till och med det enda kapital som kommer att finnas framöver. Vi ser det redan idag, där du genom att dela med dig av ditt Facebook konto till affärer kan få billigare – eller till och med gratis – varor.

Detta är vår utmaning. Att se till att kunskap och information får fortsätta att vara fritt tillgängligt. Att universitet fortsätter att publicera sina resultat öppet, att tidningar finansieras på andra sätt än betalväggar. Att upphovsrättsindustrin måste agera som alla andra när en ny affärmodell kommer istället för att lobba för att de ska få tillåtelse att skapa artificiell brist för att på så sätt stöda sin utdaterade affärsmodell, vilken bygger på ensamrätt av informationsdistributionen. Att internet förblir ett nät utan gränser och begränsningar. För det kommer bli en allt suddigare gräns mellan den digitala och den fysiska världen och snart kommer vi se människor som i princip lever sina hela liv digitalt, samtidigt som vi kommer se den digitala världen sträcka ut sig i den fysiska allt mer genom olika informationstjänster, AI, robotar och cybernetiska implantat. Inom det närmsta seklet kommer människan evolutionera, vare sig vi vill eller inte. Vi kan, och ska, vara de som ser till att den evolutionen är en frigörelse istället för ett slaveri.

Så, nej, vi kan inte placera oss på en höger/vänster skalan, den är för begränsad. Vi sträcker oss åt båda hållen för att anamma de delar som fungerar för oss för att kunna möta den framtid som vi ser och styra den till ett frihetligt, öppet samhälle där teknik och människa lever i symbios.

En framtid där frihet är ledordet – för alla.

Island – ett val i retrospektiv

Valvaka

Jag sitter hemma och försöker mest undvika att snörvla eller hosta. Jag har fått en “man cold”. Försöker fylla tiden med något då jag inte kan sova längre men hjärnan är full med snor, så varför inte skriva om veckan på Island där jag var med om något historiskt – det isländska valet.

Det har gått nästan en vecka sedan jag kom hem från Island och den hektiska vecka som var min del av det isländska valet. Många undrar hur det var – hur var Island? – hur var valet? – hur var festen? och jag tänker efter hur det egentligen var. Vad det är som kommer att sitta kvar om tio år av mitt första besök på en liten stor ö mitt ute i Atlanten, där människor har helt andra förutsättningar och tankar än vad jag har i Göteborg, i Sverige.

Kommer det vara det karga landskapet som mot alla odds skapar denna ö? Ett landskap som är svart av dess ursprung från lava och aska från de många vulkanerna, ett landskap som jag en torsdag fick möjligheten att köra bil igenom för att ta oss till heta källor som spottade ut svavel och rök likt ett Dantes inferno. Ett landskap där skog är ett minne blott och den mesta av växtligheten som fått fäste hukar sig i dalar och skrevor för att allt annat har blåst bort.

Eller kommer det vara vädret? Ett väder som är fullständigt stokastiskt där vi fick uppleva sol, regn, snö och hagel – inom en och samma timma. Ett väder där vindstilla betyder att det inte blåser så mycket i alla fall så att det går att hitta lä med lite letande. Ett väder där islänningarna själva skämtsamt undrar varför de har väderleksrapporter då det ändå är alla väder varje dag – och kommer fram till att det ändå är bra att veta vilken ordning det kommer.

Ja, kanske är det en del av de intryck jag kommer att minnas. Men absolut starkast bland intrycken är folket. Personerna som jag under min vecka har mött och pratat med. Öppna, hjärtliga och välkomnande. Under min vecka som jag var i Reykjavík bodde jag hos Elsa, en varmhjärtad och engagerad person – som tillsammans med sin son tog emot mig och, visade det sig till slut, fyra andra svenskar. Hon är själv svensk från början men har bott på Island i över ett decennium så hon var ofta vår tolk och lärare vad gällde det isländska språket, även om det var en omöjlig uppgift ibland. Hennes hem blev vår bas och under veckan så döptes det om från Elsas ställe till Port Royale, då Píratars huvudkvarter nere vid hamnen heter Tortuga och det dög inte att vår bas saknade namn! Fun fact: Söker du på Tortuga, Reykjavík så finns det med på kartorna.

Redan första kvällen på plats så fick jag en kort pratstund med Birgitta Jónsdottír och mitt intryck av henne är att hon är en fantastiskt trevlig och sympatisk person och i ganska bjärt kontrast till hur många andra politiker är i framtoningen. Men innan jag träffade henne så fick jag uppleva lite grann effekten av att vara i stormens öga då ett filmteam som följer henne passade på att intervjua mig utanför Tortuga. Samma kväll träffade jag även Hugí, en islänning som bott en tid i Sverige men innan valet valde att flytta tillbaka för att vara en del av Piratpartiet på Island. Han hade jag bara varit i kontakt med via Skype en gång tidigare så det var kul att ses! Det märktes på han att det var mycket att göra och att det hade varit det en längre tid, jag hoppades att vi kunde vara ett tillskott i någon mån genom att ta lite av de uppgifter som fanns och på så sätt hjälpa till med valspurten.

Så vad hann vi med under veckan som vi var där? Jag kom som sagt på söndagen, men några hade redan kommit tidigare och hade under den tiden hunnit med att dela ut foldrar i delar av Reykjavík. Tyvärr blev Elsas son dålig på kvällen så vi vågade inte riskera att smitta ned någon mer, så hela Port Royale hamnade i karantän under måndagen. Så planen att träffa de andra och agera think tank lades ned, så bildade vi en egen liten mini-think tank där vi försökte komma på olika sätt att synas på ett så effektivt och ovanligt sätt som möjligt så att folk lade märke till oss. Jag ville ta vädret till hjälp på något sätt och sluttanken blev: bygga en stor drake med PP-loggan på. Sagt och gjort, det blev vårt mission.

Draken, mk1. 2,4m hög och bred med ett stolt isländskt P på målat!
Draken, mk1. 2,4m hög och bred med ett stolt isländskt P på målat!

Efter karantänen på tisdagen åkte vi till BYKO och införskaffade materiel: två bambupinnar som var 2,40m, fem svarta sopsäckar, en rulle svart vävtejp, 110m lina samt vit färg och lite penslar. Hela Port Royale var involverad, jag tror inte någon lämnades oengagerad. Men det slutade med att det blev en ganska så imponerande skapelse, om jag får säga det själv. Senare på kvällen blev jungfruturen av, men den flög lite skakigt innan vi hade trimmat in fästpunkten för draglinan. Men sen: Great success!

Simon målar drake
Simon målar drake

Under onsdagen så blev Tomas Kronvall Smári McCarthys personliga chaufför, vi andra gjorde småjobb under dagen (jag var tvungen att åka och köpa en skjorta då jag i min iver att komma iväg hade glömt min kostym hemma. Det ingår i min rutin att glömma någonting) och så ordnade vi loggan på draken, men när vi återigen testflög den på kvällen (det blåste alldeles för hårt på dagen) så märkte vi att färgen inte fäste vid plasten.

Svaveldoftande ångor, mums
Svaveldoftande ångor, mums

Sedan på torsdags morgon så åkte ett gäng till södra delen av Island för att dela ut foldrar i brevlådor, jag och Elsa fick åka till en målaraffär för att konsultera fackkunskap för att måla draken. De rekommenderade en primer och sedan färg på det. Sedan åkte ett annat gäng svenska, tyska, nederländska och spanska pirater och luktade på svavelosande källor, mums! Helt ärligt så var det inte gott, ruttna ägg luktar det. Så under torsdagskvällen så målade vi dragen igen med primer, vilket vi ansåg var vit nog så vi struntade i att måla med vitt också. Ut och provflyga – det verkade lovande.

Flyga drake, klicka för film!
Flyga drake, klicka för film!
Färgen tålde inte den starka vind som Island kan ha en fin och solig dag
Färgen tålde inte den starka vind som Island kan ha en fin och solig dag

Fredag och himlen var underbart blå. Dags att flyga drake officiellt! Vår tanke var att få upp den framför Alþingi, men även om den nu flög där en stund så var det alldeles för turbulent på grund av alla husen runt omkring, så vi fick lägga ned den idén. Första snön i ansiktet efter sommaren för min del förresten. Skrev jag att vädret varierade var tionde minut? Nåväl, jag kollade lite på kartan och såg att det fanns en större gräsyta lite längre bort och vi tog det som plan B. Success! Draken flög högt och bra, däremot så höll inte färgen, troligen så var det kylan som gjorde den bräcklig, vilket gjorde att stora delar av loggan var borta när vi väl tog ned den. Så vi åkte till BYKO igen, denna gång för att köpa vit tejp för att se till att inget ramlade av.

Lördag, valdag och stora mängder regn. Vi var några som var valövervakare som var uppe tidigt och åkte runt för att se att valurnorna var tomma och förseglades korrekt samt att alla procedurer runt om följdes. Det kändes riktigt bra att verkligen vara en del av det isländska valet! Medan vi gjorde det så gick några med draken till hamnen i hopp om att det skulle bli väder att kunna flyga den, men regnet höll i sig. Kvällen kom och det drog snabbt ihop sig till valvaka. De flesta som hade flugit in för att bevittna den historiska händelsen började göra sig kända, jag tror det var ett tjugotal från ett antal olika länder som kom under fredagen och lördagen. Själv behövde jag ta en dusch och byta om efter dagens valobservationer, så jag kom inte in på valvakan förrän siffrorna hade börjat rulla in, strax efter kl 22.

Valvaka
Valvaka

Valvakan var glad, det var kul och stämningen var hög. Det var trevligt att träffa på några som jag träffat tidigare, Falkvinge var där, även Mab och Mattias Lundbäck från svenska Piratpartiet och Pakki som är partiledare för tyska Piratenpartei, men även ansikten som jag enbart sett på Facebook eller namn som jag bara hört innan. Jag pratade en del med Ancilla van de Leest, ett nytt ansikte och partiledare för det nederländska Piratenpartij och tog upp att vi gärna kommer till Nederländerna när det är dags för deras val, den 15 mars. Jag hoppas att alla är sugna på att hänga med då! Hela valvakan strömmades väldigt proffsigt av Winand och Elin Andersson, som dubblade som vår värdinna, vilket var uppskattat över hela Europa! Kuul! Om du inte har något speciellt för dig eller vill uppleva det igen så finns hela streamen (8½ timma!) på YouTube.

Så, vad är då min syn på själva resultatet? Efter att ha legat över 30% i opinionen så kan 14,48%, 10 mandat och tredje största parti verka som ett stort nederlag, speciellt då vi var uppe och tangerade 41% i vissa undersökningar. Men ingen av opinionsundersökningarna prickade resultatet så värst väl, så valresultatet var väldigt otippat. Internt så hade isländska Piratpartiet uppskattat det till att landa på någonstans mellan 10-15%, vilket gör att resultatet var vid övre gränsen.

Resultatet är fantastiskt! Att öka från 3 till 10 mandat är otroligt bra gjort! Det är 333%!!1!ett! Det går inte att tycka att det är ett dåligt resultat, hur det än vänds och vrids på. De har också fått mandat i samtliga områden på Island, något de saknade tidigare, vilket gör att de kan påverka mer lokalt. Men den absolut största vinsten har de gjort för oss alla: Piratpartiet har nämnts i de allra flesta stora internationella tidningarna, de har frågat sig varför vi är så populära och våra frågor har synts på ett sätt som de aldrig gjort tidigare. De har uttryckt sig i positiva ordalag och vi har fått press på ett helt nytt sätt än tidigare. Detta är den vändning som hela piratrörelsen behöver just nu, att kunna peka på att det finns ett land där ett annorlunda parti är med och bestämmer, för vi är annorlunda. På så sätt att vi vill ta bort system som inte fungerar snarare än att försöka laga dem en gång till. Att få bort århundraden av inbyggd komplexitet för att ingen vågat ta ett helhetsgrepp. Att bygga ett lands styre utifrån hur det ser ut idag, inte hur det såg ut för hundra eller till och med tvåhundra år sedan.

Birgitta och de andra i det isländska Piratpartiet har en ödmjuk attityd, de vet att det hade varit svårt att ha fått 30%, och än mer vid 40%, av mandaten. Vi är inte ute efter att få makt, vi är ute efter att se till att de som faktiskt är folkvalda att regera över oss inser just detta – att de är valda av och för folket – och att den makt som de en gång i tiden fick för att kunna göra det har vuxit sig allt större och den har i allt större utsträckning tagits från snarare än givits av folket. Något som vi vill ändra på. Att ge tillbaka makten till folket så att vi får mer att säga till om, att göra makten transparent så att folket kan se vad den används till och vilkas intressen som styr den. Att återgå till ett styre som faktiskt är till för folkets bästa snarare än en maktelits och företagen.

Bara du kan göra att det blir så. Rösta pirat. BliPirat.nu

Att tala med bönder på bönders vis

Jag läste Martin Moraeus inlägg om äganderätt och det gav upphov till ett Facebook inlägg som jag sedermera kände borde passa som ett blogginlägg också:

Det heter “att tala med bönder på bönders vis” – så låt oss tala patent- och upphovsrätt. Det är en artificiellt skapad brist för att ge den med en kreation eller idé ensamrätt att tjäna pengar på den under en, för samtiden, alldeles för lång tid.

Patent sträcker sig 20 år – blickar vi tillbaka till 1996 så var det året som DVD’n uppfanns – och dess teknik blir låst praktiskt taget genom hela dess livstid så att vidareutveckling blir en omöjlighet utan tillgång till patentet. Det gör att vi snällt får vänta på nästa teknologiska språng för att komma bort från gammal inlåst teknik som inte får utvecklas utan medgivande av patentägaren.

Upphovsrätt sträcker sig 70 år efter upphovsrättspersonens död – något som upphovsrättsindustrin förövrigt anser är alldeles för kort tid – vilket effektivt dödar vårt kulturarv då ingen får göra någonting med det som någon annan skapat utan att upphovsrättsinnehavaren medger det. Att sedan upphovsrättsindustrin har gjort det till kutym att upphovsrättspersonen måste sälja sina rättigheter till dem för att få vara med och ta del av deras numera förlegade distributionssystem kanske visar med all tydlighet hur det kommer sig att ett verk anses behöva ett skydd i tre generationer efter att kreatören har dött. Ren profit för industrin.
Som tur är så har allt fler hittat andra vägar, så som filmer och artister där kreatörerna själva får bestämma hur deras verk får användas och spridas. Jag hoppas att dessa tankar får fäste hos allt fler kreatörer så att allt färre skapar ett artificiellt beroende av en industri som allt mer förknippas med att hota kreatörernas konsumenter och följare. En industri som lobbar igenom lagar som får oanade konsekvenser inom andra områden och som fullkomligt suger ut pengar och skaparglädje ur så många kreatörer som aldrig når stjärnstatus under löftet att de en dag ska få vara den där stjärnan som alla kommer att uppskatta.

Spridningskollen lägger ned efter stark motopinion

Jag skrev tidigare ett inlägg om Spridningskollen och det är med glädje som jag läser på Spridningskollen.se att Gothia Law nu lägger ned sitt engagemang i fildelningsfrågan.

Anledningen är att de har stött på en kraftig opinion mot deras affärsverksamhet att med maffialiknande metoder skicka ut hot om legala påföljder om de som de ansåg har fildelat någon av deras kunders verk vägrade att betala en egenpåhittad avgift.

De anger på sin hemsida att de tack vare uppmärksamheten de fått ha lyckats minska fildelningen i Sverige, något som de inte visar något underlag för utan vi ska helt enkelt tro på deras ord. Tillåt mig vara skeptisk till det uttalandet.

Så vad handlade det hela om egentligen? Gothia Law var ombud för Bertelsmann, ett stort tyskt mediahus, i en kampanj att försöka få fildelare att betala för filmer som spreds på olika fildelningsnätverk. Det var dock flera stora problem i det som de försökte göra. För det första så tänkte de alltså använda sig av rena maffiametoder för att få in pengarna genom att hota med en civilrättslig process för att få de utpekade att betala 2000 kr. För det andra så tänkte de inte gå via ett domslut, utan de hade tänkt nyttja IPRED-lagen för att koppla ihop ett specifikt IP-nummer och en abonnent, något som skapar en väldigt skakig juridisk grund att stå på, då abonnenten inte kan vara ansvarig för vilken trafik som använder sig av uppkopplingen – lika lite som en internetleverantör är det – då det kan vara flera som delar på ett abonnemang, t.ex. inom en familj. Om det skulle vara så att de kommer att driva det till att varje abonnemangsägare skulle vara ansvarig för vad varje användare av deras abonnemang används till så är vi på väg in i ett samhälle där folk kan komma att bli straffskyldiga för vad andra gör, vilket är helt absurt då det inte finns inom något annat område.

Att de visste att det var en skakig grund att stå på är uppenbart, jag tror inte att det är några amatörer som har hållit på med detta, men jag tror inte att de hade förväntat sig den reaktion från opinionen som de fick. Framför allt på grund av att detta har fungerat bättre i andra länder som t.ex. i Tyskland.

Vad innebär då detta? Tja, vi hade rätt. Igen. Att vi är tillbaka där vi var innan och att det åter igen har skapats en debatt runt fildelning, något som vi till stor del trodde var förbi, men tackar för då vi har fått en boost i medlemsantal och aktiva tack vare detta.

Så till nästa gång kan vi nu fokusera på viktigare saker än att bekämpa företag som försöker skrämma enskilda individer till lydnad av en i övrigt trasig affärsmodell.

Intensivt arbete på Island

Jag är just nu på Isländska Piratpartiets kansli och tempot är högt och stämningen är fokuserad. Vi från Sverige har fått i uppdrag att vara valobservatörer för att se till att valet går rätt till samtidigt som pressen jagar folk att intervjua. Just nu är ett kamerateam här och ska göra ett reportage och alla tenderar att jonglera flera saker samtidigt. 

Det är intensivt som sagt, och det känns hur förväntningarna är höga och att hela världen tittar på med spänd förväntan!

Jag har en bra känsla för detta och det ska bli spännande att se hur det kommer att påverka världen framöver. 

Uppdrag granskning – Glädjebetygen

Jag såg tidigare att #granskning trendade på Twitter och att det kom kommentarer om Uppdrag Granskning på Facebook, så jag blev nyfiken vad det var denna gång som de tog upp. Det visade sig vara skolans hets för allt högre betyg till sina elever.

Detta är ett ämne som jag har diskuterat flera gånger med olika personer, både afk och på nätet, och ett blogginlägg har varit på schemat så nu var det dags. Det är långt, men jag hoppas att du kan med det. Om inte annat så har jag stoppat in lite filmer i slutet för dig att titta på.

Efter att jag har sett avsnittet så är jag stärkt i min personliga övertygelse: Vi behöver få bort betygen. Men inte bara det, utan vi behöver tänka om skolsystemet från grunden. Inte på en dag och inte överallt, men i grund och botten så måste skolan för första gången bli objektiv i bedömningen av kunskap hos en elev och framför allt inte nöja oss med att ge elever betyg, utan se till att de lär sig allt som skolan lär ut. Eller om jag ska omformulera mig så att de som gillar betyg ska förstå: Alla ska få högsta betyg.

Radikalt? Ja. Genomförbart? Bara den politiska viljan finns.

Det är som sagt en väldigt radikal tanke, något som Anna Ekström (S), nybliven gymnasieminister, troligen inte ens kan förstå hur det skulle kunna gå till. Hennes svar på Janne Josefssons direkta fråga hur inflationen i betygen ska stävjas är att det möjligen ska skapas en koppling till de nationella proven. Jag anser att det inte är gott nog.

Det handlar inte om det fria skolvalet, det handlar inte om att skolor ska få ta ut vinst eller inte. Det handlar om att alla elever ska få den hjälp de behöver, när den behövs, för att kunna ta till sig kunskapen som lärs ut. När jag lyssnar på reportaget där lärare berättar om hur omöjligt det är att ge alla elever höga betyg på grund av att deras förkunskaper varierar beroende på vilken skola de kommer från eller vilken lärare de tidigare haft så kapitulerar jag fullständigt. Gång på gång så tas det upp hur dåligt betygen korrelerar mot den kunskap som eleverna har. Gång på gång tas det upp hur skolledningen vill se höga betyg för att höja sin renommé så att fler elever vill gå på skolan. Självklart. För de får en skolpeng för varje elev som går där. Det har skapats en incitamentsmodell där betyg går att översätta direkt till pengar, högre lön och bättre förmåner till lärare, skolledning och den huvudman som äger skolan. Ursäkta min dåliga franska, men tacka fan för att det går inflation i betygen!

Det enda som idag hindrar att alla får A i alla ämnen oavsett kunskapsnivå är lärarnas professionalism, deras självbevarelsedrift och insikt att det inte gör någon en tjänst att sätta betyg som inte korrelerar med elevens kunskapsnivå. Några orkar inte med utan kapitulerar, andra stretar emot och gör sig omöjliga i ledningens ögon när de egentligen skulle hyllas som skolans motsvarighet till Snowden.

Låt oss ge lärarna möjligheten att slippa denna press, där skolledning och elever går ihop och kräver allt högre betyg för allt mer medioker insats.

Så vad tänker jag mig istället för betyg?

Innan jag går in på det så behöver jag backa lite i tankekedjan så att du förhoppningsvis kan hänga med i svängarna, annars får du gärna kommentera så kan jag förtydliga.

Vad är skolans uppdrag, i stort? Det finns långa beskrivningar om skolans uppdrag, men jag tror att alla kan enas om att skolan i grova drag finns till för att föra över kunskap från en generation till en annan. Är det all kunskap? Eller bara tillräckligt mycket för att inte få underkänt på provet eller kursen – och i och med det bli tvungen till att läsa om, tenta av, ta extra resurser från skolan och ta mer av lärarens tid i anspråk? Är det senare rätt ansats? Eller det förra? Jag hävdar att det förra är vad vi borde ha, men det senare är det vi har. Annars riskerar vi att vi över tid faktiskt blir dummare. För när lärarna börjar få problem att förklara abstrakta koncept för sina elever, vart är vi på väg då? Lärarna borde kunna allt, borde inte eleverna kunna allt också då? För några av dem kommer trots allt att utbilda nästa generation, vilka vet vi inte riktigt.

Att lära alla allt innebär att vi inte behöver betyg. Så, då har vi fått bort betygen. När en elev går från en skola till en annan så kan den mottagande läraren vara säker på inte bara att eleven har läst allt utan även kan det. Jag tror att alla lärare kan hålla med om att det hade varit en fantastisk situation.

Men hur lär vi alla allt, egentligen?

climb-that-treeI dagens skolsystem så gör vi inte det. I dagens skola låter vi eleverna lära sig ett visst ämne under en viss tid, sedan bedömer vi hur duktiga de har varit på att ta till sig informationen som givits dem. I ett format som inte alltid är till elevens fördel och oftast i en takt som inte är i synk med elevens inlärningstakt. Något som serierutan beskriver lite humoristiskt men samtidigt ganska så tydligt.

Så det är inte så konstigt att vi behöver betyg för att ta reda på hur illa ställt det är med elevens kunskapsluckor. Men betyget säger bara att det fattas kunskap, inte vad eller om det är relevant för just det som ska göras. Så betygen säger verkligen inte mycket om ifall att eleven kan förväntas klara av en uppgift eller inte. Det stora problemet är att dessa kunskapsluckor framträder som tydligast först då det är som svårast att åtgärda dem, nämligen efter grundskolan.

Så vi behöver komma på ett sätt att se till att dessa kunskapsluckor aldrig uppstår. Hur gör vi det? Som jag ser det så är det tre parametrar som säger hur.

  • Inlärningshastighet
  • Inlärningsvolym
  • Tid

Den första är väldigt svår att ändra på fram tills dess att vi har något likt the Matrix så låt oss titta på de andra två. Det går att minska mängden kunskap som förutsätts läras in – eller – så kan vi se till att det finns tid till att lära in allt. Att minska volymen är att göra mänskligheten dummare över tid, så det tror jag inte att någon förespråkar, så då blir det tiden för att lära sig som får variera. Med andra ord så ska det inte vara med en timplan i läroplanen utan enbart kunskapsmål och de ska alla vara uppfyllda för att gå vidare. Men vad händer då om en elev kommer efter? Eller före? En klass kommer vara en kaotisk blandning av elever som precis har börjat lära sig det de ska lära sig och de som snart har läst klart. Ja, precis.

Så därför vill jag även ta bort klasser.

Men det stannar inte där, utan årskurser kommer även att behöva försvinna, för de kommer inte att vara relevanta längre då tiden att lära in kommer att variera per elev och ämne, vilket gör att de kommer att ta sig igenom grundskolan i olika tempo, en del på sju år, andra på elva. Båda är helt okej. För det viktiga är att när de kommer ur grundskolan så har de exakt samma grundkunskaper som alla andra. I och med det kan de gå vidare till högre studier utan att riskera att bli diskriminerade utifrån vilken skola eller lärare de hade i grundskolan. Eller hur många lärare de hade som också spelar in till viss del för hur väl en elev lyckas.

Alex Honnold klättrar El Toro solo, utan rep
Tillräckligt radikalt?

Nej, det är inte tillräckligt radikalt ännu. Nästa sak som ska in i skolan är flipped classroom, eller flippat klassrum som det så vackert heter på svengelska. Men voltat klassrum kan kanske tolkas lite fel. Tanken är alltså att eleven själv tar till sig kunskap på egen hand och går sedan på lektionen för att där göra det som tidigare var läxor. Sedan bör det även finnas utrymme för diskussioner runt vad de lärt sig, hur och vad det är användbart till också, så att det inte bara går in i huvudet utan också stannar där, men det förutsätter jag ingår i konceptet. Jag ska erkänna att jag inte kan allt. För jag har gått i den skola som vi har idag, inte den jag vill se i framtiden.

Vad mer? Låt eleven börja skolan när eleven är redo för det. Om det är vid fem års ålder eller 9 års ålder är mindre intressant. Att tvinga in elever i ett klassrum där studiemotivationen är minst sagt varierande är något som inte gynnar någon.

Låt oss ta steget fullt ut. Let’s go totally rad! Även lärarrollen ska tas bort. Ok, där tappade jag nog bort en mängd lärare som hittills har tyckt att idén kanske hade sina meriter. Men jag är inte ute efter att göra er arbetslösa utan jag vill istället att ni ska fungera som mentorer snarare än lärare. Det är kanske hårklyverier för en del, men jag återkommer om detta lite längre ned, det blir en konsekvens av att använda flippat klassrum och hela konceptet.

Så, för att summera det hela:

  • Ta bort betyg, lär alla allt istället
  • Ta bort prover,
  • Ta bort terminer och årskurser, låt eleverna lära sig i den takt de tar till sig kunskap
  • Ta bort klasser, åter igen – alla lär sig i sin takt
  • Ta bort skolstarten vid sju år
  • Ta bort lärarrollen
  • Flippa klassrummet

Nu är du säkerligen upprörd över det jag skrivit, ju mer pedagogik du läst desto troligare. Så det är bäst jag förklarar lite hur jag tänkt att det ska gå till innan någon får en hjärtattack.

I dagens samhälle får barnen kontakt väldigt tidigt med teknik av olika slag. Tidigare var det en TV som såg till att det skulle vara lite lugnt i hemmet ibland så att de vuxna kunde ha fem minuter av minskat fokus på barnen, idag är det oftast i form av läsplattor. Barn som ännu inte har lärt sig kommunicera sätts framför en läsplatta för enkel distraktion medan föräldern gör mat, eller städar, eller går på toaletten. Efter ett tag börjar de interagera med den, det läggs in appar som lär dem en massa saker som färger, former, alfabetet, siffror och så vidare. Där börjar vårt flipped classroom. Det fortsätter in på dagis och efter ett tag så indikerar appen att det är dags att ta sig vidare till skolan.

I skolan har vi inte klasser, vi har enbart lektioner. Eleverna förbereder sig innan genom självstudier med video, förklarande texter och övningar så att de kommer till klassrummet med kunskaperna som ska diskuteras och förfinas. Alla elever som kommer dit har samma kunskapsnivå, har gjort samma självstudier precis innan och kan således delta i diskussionen om vad de lärt sig, hur de löser uppgifterna och vad det kan ha för användning framöver. En del elever har redan bemästrat det som de skulle lära sig, så de kan hjälpa andra elever med detaljerna samtidigt som mentorn kan hjälpa hela klassen. Lektionen tar slut, eleven fortsätter möjligen lite till med samma lektion själv och kommer möjligen att ta samma lektion igen någon annan dag tills dess att eleven har förstått inte bara hur uppgifterna löses utan även de fundamentala koncepten bakom. När de är greppade så går eleven vidare till nästa nivå i ämnet. Rinse and repeat.

Det kommer att finnas länkar mellan olika ämnen och nivåer, vilket gör att en elev inte kan rusa iväg allt för långt i ett specifikt ämne utan att andra ämnen behöver lyftas upp till en nivå där det tillåts att gå vidare i det första ämnet.

När en elev kommit tillräckligt långt i de ämnen som läses så kommer även ämnen som pedagogik, presentation och andra ämnen som behövs för att vara en bra mentor att länkas in. För tanken är att de elever som har kommit en bit även ska börja hjälpa till i nivåer under sig, vilket skapar en väldigt kort loop från det att eleven har lärt sig tills dess att den lär ut, vilket förstärker kunskapen av det inlärda ytterligare. När de kommit ännu något längre kommer de ha den utbildning som krävs för att vara mentorer, vilket innebär att alla kan vara mentorer och hålla i lektioner själva.

Med andra ord så skulle metodiken kunna sträckas ut långt utanför grundskolan, troligen hela vägen upp till universitet. Att lära sig lära ut blir en del av skolan, något som vi alla skulle ha stor nytta av även inom många andra yrken. Bara att kunna göra sig förstådd och vara duktig på att förklara skulle troligen ge enorma samhälleliga fördelar.

Så, vad händer efter skolan? För alla kan inte bli professorer på universiteten, eller hur? Nej, det vore en bisarr värld. Tanken är att dessa nivåer inom de olika ämnena grupperas ihop, vilket gör att när alla nivåer för en viss grupp är uppnådd så har du en viss utbildning. Tandläkare. Systemutvecklare. Veterinär. Eller hamburgerflippare. Oavsett vilken utbildning som har uppnåtts så ska det vara tydligt vilka nivåer som finns ovanför och vilka utbildningar som ligger inom ens räckvidd. Som utbildad undersköterska ska du enkelt se vad du behöver göra för att bli sköterska. Eller specialisera dig inom ett visst område.

På spelspråk kallas det skill tree, eller färdighetsträd. Inget nytt under solen givetvis, men det är något som skapar intresse och motivation. Varje mål du har är någon eller ett par veckor bort som mest. Idag får du när du slutat grundskolan bestämma dig vad du vill bli när du blir stor och välja ett program som leder dit. Det går att byta program, men det måste göras tidigt eller så blir du efter. Byter du fler gånger så är du garanterat efter och så är du nedflyttad till nästa årskurs. I denna metodik så kan du utifrån de intressen som du upptäcker att du har varefter du lär dig nya saker sikta in dig på nya områden, nya grupperingar av ämnen och nivåer. Hela metodiken bygger på att låta dina intressen leda dig snarare än att du ska behöva göra ett val när du är 14-15 år som du troligen får stå för resten av ditt liv.

På tal om liv, ja. Skolan borde inte ha ett slut, utan det borde snarare vara en fråga om hur mycket annat som du gör utöver att studera. Idag blir de mest framgångsrika eleverna jagade av företag, oftast innan de slutat sin utbildning. Tänk om det skulle gå att skifta över sömlöst mellan att studera och jobba? Där du i vissa skeden av livet gör 100% skola, vissa 100% arbete och andra allt där emellan. När du börjar känna att det du gör inte passar dig kan du växla över till att studera mer för att fylla upp några extra kunskapsnivåer i andra ämnen för att hitta ett arbete inom ett annat område. Eller för fortbildning inom samma område eller bara för att se till att hålla igång kunskaper som du inte längre använder inom ditt yrke. Det senare kan till stor del ske på egen hand, men förhoppningsvis så sitter stora delar av kunskapen kvar då inlärningen har varit till perfektion snarare än till att inte misslyckas på ett test.

Så lägg till livslångt lärande på listan ovan.

Apropå spelspråk, inom spelens värld så finns det achievements, prestationer, och badges, märken. Det finns andra företeelser också som ska hjälpa till med motivationen och engagemanget att fortsätta spela och skolan borde fundera på samma sätt. Gör det till en prestation att ha varit medhjälpare till en lägre lektion, eller ge ett märke när tio lektioner inom ett visst ämne har gåtts igenom. Gamification, spelifiering, kallas det och det exploaterar vår eviga vilja att bli bättre, att ha något att visa upp och vår tävlingsinstinkt. Det är för väldigt många en stark drivkraft.

Därmed lägger jag till den sista punkten på listan ovan, så komplett blir den då:

  • Ta bort betyg, lär alla allt istället
  • Ta bort prover,
  • Ta bort terminer och årskurser, låt eleverna lära sig i den takt de tar till sig kunskap
  • Ta bort klasser, åter igen – alla lär sig i sin takt
  • Ta bort skolstarten vid sju år
  • Ta bort lärarrollen
  • Flippa klassrummet
  • Livslångt lärande
  • Spelifiering

Inget som händer över en helg, direkt. Men det är det som jag ser som ett sätt att komma bort från betyg, och deras inflation. Samtidigt så kommer det hjälpa alla unga som idag lever i en otroligt hetsig värld där de hela tiden antingen riskerar att komma efter och bli klassade som dumma (vilket ingen är, utan det är mest en fråga om individuellt inlärningsmönster) eller ligga före och bli uttråkade. Sedan skulle det även hjälpa många unga som idag har existentiell ångest för de val som görs, den stress som skolan är samt det eviga mätandet och bedömandet som sker. Kanske, kanske kan vi se en ungdomsgeneration som inte är utbrända vid 25 års ålder och behöver äta stora doser antidepressiva för att orka med att leva.

Om detta är Piratpartiets officiella politik? Nej. Inte än i alla fall. Men jag hoppas att de som kommer att jobba med framtagandet av vår politik kan finna inspiration i detta och det skulle kunna vara vår långsiktiga vision för utbildningssystemet. Om tillräckligt många av våra medlemmar (är du inte medlem?) anser att det är en tillräckligt bra idé så blir det så. Var en del av framtiden, var en del av Piratpartiet.

Om detta är något som jag hittat på? Nej. Möjligen att jag har kopplat ihop andras idéer till en lite större. Konceptet kommer i stora delar från Khan Academy och om du vill ha ett försprång före alla andra så rekommenderar jag dig att skapa ett konto och sätta igång och utbilda dig!

Tror du inte att det är möjligt? Tror du att jag har blivit galen? Det är okej, du behöver inte lyssna på mig, lyssna på Sal Khan, personen som tog det från koncept till verklighet och som vet av praktiska erfarenheter att det kommer att fungera.

Bara den politiska viljan finns. Hos mig finns den.

Det finns även en äldre video där han går igenom konceptet lite mer i detalj:

Och hur det kan integreras i skolan som den ser ut idag, så vi behöver inte döda skolan som den ser ut idag, men vi har en tydlig väg till framtiden genom detta:

Mind blown? Låt mig höra vad du tycker!

 

Malmö, en stad på uppgång!

Bild på en scen med jury och presentatör för Ortens Bästa Poet 2016 på Arena 305
Ortens Bästa Poet 2016

Jag har precis lämnat Malmö efter två intensiva dagar med de lokala piraterna, ett positivt gäng som känns motiverade och engagerade!

I fredags så började vi med att gå till Arena 305 där vi lyssnade på Malmös bidrag i deltävlingen för Ortens Bästa Poet 2016. Det var intensiva, känslofyllda bidrag med bilder från en vardag som jag aldrig kommer att uppleva, om utanförskap, våld och droger. Det var fantastiskt att höra dessa berättelser från deras liv, att få en liten inblick i vad de ser som fel med samhället. Det brukar sägas att man kan bedöma ett samhälle hur det behandlar de svagaste och den bedömningen är inte vacker.

Sedan smet vi iväg till Möllan och Nyhavn för lite mat och dricka, vilket fick avsluta en mycket lyckad kväll. Tack Malmö för en kanonstart på helgen!

Jag står framför en witeboard med olikfärgade postit lappar
Jag håller workshop

Lördagen inleddes med en kort färd till Sensus lokaler som ligger centralt i Malmö där vi började med en gemensam frukost för att sedan börja med vår workshop. Jag ville börja med att skapa en gemensam syn på vilka mål vi har och få igång diskussionen, så första uppgiften var att individuellt skriva ned några ord om vad Piratpartiet står för. Det som kom fram var:

  • Personlig integritet
  • Mer öppen källkod i offentlig förvaltning
  • Systemförändring
  • Föra in mer faktabaserad politik
  • Frihet
  • Framtid
  • Samarbete/Inflytande
  • Göra, inte prata
  • Individens frihet gentemot staten
  • Demokrati, gynna den genom IT
  • Likhet inför ekonomi
  • Likhet inför IT
  • Immaterialrätt
  • Vettig konstruktiv inblandning i lokalpolitik
  • Mindre kontroll utifrån
  • Fördela makten åter till folket

Vi diskuterade dessa under ganska lång tid och det svävade ut lite, men jag tycker att det blev en bra diskussion. Det märks att det finns mycket vilja och intresse i Malmö och jag hoppas att fler vill ge sig in i diskussionerna framöver. Det jag vill lyfta fram var att demokrati dök upp flera gånger på flera lappar och det är kul att se att våra medlemmar ser det som ett så starkt ledord för Piratpartiet. Dessa ord kan vara delar av de mål som vi sätter upp för partiet, men att enbart ha mål kommer troligtvis inte göra att de nås, utan det behövs en plan också.

Vi ägnade resterande tid att diskutera vikten av att forma en övergripande plan för det vi gör, att allt vi gör måste ha en orsak, ett sammanhang och ingå i en plan för att nå ett specifikt mål. Jag tycker det är fantastiskt att vi har medlemmar som spontant kommer på saker de vill göra och vill att vi ska fortsätta arbeta med det genom trepiratsregeln, samtidigt så behöver vi ha tydliga, mätbara planer med mål som vi tror på för att få en tydlig riktning och framför allt för att på resans väg kunna avgöra om vi rör oss mot målet eller inte.

Organisation var också något som vi kom tillbaka till då och då under diskussionerna och vikten av att ha en organisation som fångar upp nyblivna medlemmar för att slussa dem vidare till de personer som är centrala för olika frågeställningar för att få dem engagerade och intresserade av att bli aktiva inom partiet, beroende på orsaken till att de bestämde sig att bli medlem.

Bild på Piratpartiet kilstermärke på ett stuprör
Malmö levererar!

Efter workshopen så gick vi och åt tillsammans och så tog vi lite egentid innan vi återigen träffades på Nyhavn för lite samkväm, där diskussionerna givetvis fortsatte till långt efter midnatt. Det var planerat att ha en brunch på söndagen, men vi kom fram till att sovmorgon var bättre då det skulle bli ett ganska så ansträngt tidsschema annars då mitt tåg gick vid 13-tiden. Det jag märkte med Malmö är, förutom att det är en fantastiskt vacker och kulturell stad, så är det en av få städer som jag varit i där jag hittat spår av pirater utan att leta. Det ger mig starkt hopp för framtiden!

Malmö levererar! Tack så mycket!

Stöd mitt partiledarskap via Patreon!

Då är det gjort, jag har skapat en profil på Patreon som kreatör!

Vad innebär detta och hur kommer det sig att jag gjort det? I det stora hela så innebär det att det finns ett sätt för alla att bidra till att jag ska kunna jobba mer med politik, vara mer engagerad som partiledare och förhoppningsvis i slutändan en möjlighet för mig att engagera mig heltid åt politiken.

Idag så jobbar jag 100% som anställd på ett mjukvaruföretag som test- och kvalitetsansvarig, vilket gör att politiken hanteras på den tid som jag har över. Det är ingen situation som är hållbar i längden, utan jag behöver hitta andra sätt att få ihop min ekonomi. Sedan kan jag helt ärligt erkänna att jag inte alls hinner med så mycket av politiken som jag skulle vilja eller har ambition till, men dygnet har bara 24 timmar. Mitt långsiktiga mål är givetvis att kunna jobba 100% (eller troligen mer) med Piratpartiet och jag gör detta som ett försök att hitta ett sätt att göra en mjuk övergång.

Planen är att det inte ska behövas längre än till 2018 då vi har blivit inröstade i riksdagen och på så sätt kan finansiera inte bara mig utan flera nyckelroller inom partiet utöver de som faktiskt kommer att få plats i riksdagen.

Men gå över till Patreon och läs mer om hur jag tänkt det hela och så hoppas jag att du finner värde i det jag gör så att du vill bidra till mitt engagemang. Sharing is caring! Låt oss visa att det finns en styrka i delningsekonomin.