Den frågan dyker upp i vår Facebook grupp då och då; var anser Piratpartiet att ni är på höger/vänster-skalan?
Jag förstår viljan att placera in oss i ett höger/vänster tänk då det blir lättare att relativisera oss gentemot de andra partierna, men det inte en enkel uppgift att göra.
Anledningen är däremot relativt enkel, då vi positionerar oss utmed en helt annan konfliktlinje än hur äganderätten av fysiska tillgångar bör fördelas.
Det handlar om tillgången till information.
Innan lagringen av information utvecklades till att bli otroligt billig så var det fortfarande den fysiska modellen som gällde oavsett vad. Rent krasst så var mediat som informationen var lagrad på så dyr att det skapade en reell materiell brist och den gick att värdera. Att producera, distribuera och sälja vinylskivor med information på gick att skapa en affärsmodell runt. Eller filmrullar, eller foton, eller böcker. Ja, ni förstår.
Sedan kom den digitala revolutionen och med den CD-skivan. 650 MB som de rymmer var fortfarande dyrt i form av hårddiskutrymme och det som lagrades på dem var rådata, inte komprimerat, inte krypterat. Anledningen var att dåtidens microprocessorer inte hade kraften att hantera det. Sedan kom MP3 från Fraunhofer Institute som gjorde att dessa CD-skivor gick att komprimera ned till 1/10 av vad de var innan och samtidigt sjönk priset på lagring drastiskt och processorer kom med kapacitet nog att packa upp dessa filer i realtid. The rest is history som det så vackert heter.
Nu är vi här; våra mobiler kan dekryptera och packa upp realtids FullHD 3D videoströmmar med surroundljud, bara 2 decennier senare och de har mer internminne än vad jag hade som hårddisk för ett decennium sedan. Jag såg förresten att det numera finns microSD minnen på 1TB… Stor som en tumnagel.
Utvecklingen har varit mindblowing, minst sagt, och kommer fortsätta att vara det.
Men vad vill jag säga med detta? Jo, att vi gått från “stenkakor” (google it) till teoretiskt obegränsad lagring, tack vare att vi är ständigt uppkopplade, på mindre än 100 år.
Politiken har på dessa hundra år samtidigt gått från “Jobb åt alla” till… “jobb åt alla!!!”. Eller “På politikfronten intet nytt” för att parafrasera en gammal klassiker.
Politiken har helt enkelt inte hängt med, Piratpartiet har sett och förstått betydelsen av detta paradigmskifte när lagringen av information har gått från att vara den stora kostnaden till att inte vara en kostnad, alls. När informationen finns där, likt malmen i berget eller jorden på åkern, men du måste vara duktig på att hitta och bearbeta den. Annars så är du en fattig person i en värld full av rikedomar.
Vi vet alla att rikedom medför makt. Tidigare så var det enbart realkapital som räknades, för hade du pengar att köpa böcker så fick du informationen “på köpet”. Idag är det precis tvärt om. Informationen finns där, i princip gratis, makten kommer genom att du vet vad du ska använda den till. Kan du kontrollera informationen så har du makt. Reell makt. Vi har sett detta allt mer, det pratas om desinformationskrigsföring som pågår dygnet runt, alt-facts och så vidare. Det börjar synas allt mer hur viktig informationen är och hur lite det kostar att producera och sprida ny information. Källkritik blir allt mer viktigt, gamla dogmer ifrågasätts i ljuset av ny information. Information är framtidens kapital, kanske till och med det enda kapital som kommer att finnas framöver. Vi ser det redan idag, där du genom att dela med dig av ditt Facebook konto till affärer kan få billigare – eller till och med gratis – varor.
Detta är vår utmaning. Att se till att kunskap och information får fortsätta att vara fritt tillgängligt. Att universitet fortsätter att publicera sina resultat öppet, att tidningar finansieras på andra sätt än betalväggar. Att upphovsrättsindustrin måste agera som alla andra när en ny affärmodell kommer istället för att lobba för att de ska få tillåtelse att skapa artificiell brist för att på så sätt stöda sin utdaterade affärsmodell, vilken bygger på ensamrätt av informationsdistributionen. Att internet förblir ett nät utan gränser och begränsningar. För det kommer bli en allt suddigare gräns mellan den digitala och den fysiska världen och snart kommer vi se människor som i princip lever sina hela liv digitalt, samtidigt som vi kommer se den digitala världen sträcka ut sig i den fysiska allt mer genom olika informationstjänster, AI, robotar och cybernetiska implantat. Inom det närmsta seklet kommer människan evolutionera, vare sig vi vill eller inte. Vi kan, och ska, vara de som ser till att den evolutionen är en frigörelse istället för ett slaveri.
Så, nej, vi kan inte placera oss på en höger/vänster skalan, den är för begränsad. Vi sträcker oss åt båda hållen för att anamma de delar som fungerar för oss för att kunna möta den framtid som vi ser och styra den till ett frihetligt, öppet samhälle där teknik och människa lever i symbios.
En framtid där frihet är ledordet – för alla.
Kanske kan säga att vänster/höger skalan är i 2D och PP tar politiken till en 3D skala 😉
Om det ska vara matematiskt korrekt så är en linje endimensionell och ett plan tvådimensionellt (genom att vi lägger till frihetlig/auktoritär till höger/vänster). 😉
För min del tycker jag att en framtida upphovsrätt – nej, informationsrätt – borde fungera enligt följande principer:
1. All information skapas privat.
2. All privat information har en ägare, antingen enskild person (upphovsman) eller företag/organisation (upphovsman blir här ett felaktigt begrepp).
3. Privat information kan göras publik, men publik information kan aldrig göras privat. Att göra privat information publik kallas att “publicera” information.
4. Det är den privata informationens ägare som väljer huruvida informationen skall publiceras eller inte.
5. Som tack för att den privata ägaren publicerade sin information får denne ett tidsbestämt monopol på samtliga intäkter som informationen genererar, ex. 10 år. Det är sedan upp till ägaren att förhandla med ex. skivbolag om de tjänster dessa erbjuder.
6. Att olovligen publicera privat information skall vara straffbart med både böter och fängelse.
7. Om informationen innehåller data som allvarligt kan skada eller kränka annan part (ex. personuppgifter, nakenbilder) behöver man även tillstånd från dessa parter.
8. Enda undantaget till #6 och #7 är när informationen är av stort betydande intresse för allmänheten (e.g. whistleblowers skall kunna rapportera oegentligheter utan att åka fast).
Det är iaf ett första utkast till hur informationsrätt bör fungera, sen vet jag inte om resten av PP håller med om mina tankar här… 🙂
Så vad är det i detta som skiljer sig markant från dagens modell, förutom tiden för ensamrätt? Om du med “tidsbestämt monopol på samtliga intäkter” menar att all spridning som sker utan kommersiellt intresse tillåts så är det en möjlig modell. Det skapar dock ändå ett behov av en rättsapparat och en marknad för att driva in dessa pengar. Ett annat alternativ är att att dra tillbaka statlig inblandning vad gäller kommersialisering av information och så får det skapas affärsmodeller som fungerar utan att staten ska stå som en garant för indrivning/fängelse/våld i bakgrunden.
Det största som skiljer sig mot regelverket idag är att man sätter tydliga gränser på vad man får och inte får göra med information. Notera att den personliga integriteten stärks avsevärt – man utgår ifrån att privat information inte får spridas såvida det inte finns ett starkt skäl bakom, några sådana ställningstaganden verkar dagens samhälle inte ta över huvud taget.
Publik information får dock spridas av vem som helst hur som helst var som helst. Detta betyder t.ex. att länkning är fritt, fildelningen är fri, forskningen är fri och till och med remixande är fritt – så länge det görs ideellt (under den tidsbegränsade perioden – annars inga restriktioner).
Men, att ta någon annans låt och tjäna pengar på den låten genom ex. remixing eller genom att använda den i en kommersiell storfilm, det är kanske inte helt o.k. Gränsdragningen blir således vid kommersiellt nyttjande, inte vid kopieringen/spridningen. Och även då finns det undantag (ex. parodier) som jag inte tänker gå in på närmare just nu för då får jag skriva en tiosidig uppsats.
Vi kan nöja oss med att fråga, är lösningen perfekt? Såklart inte. Men jag tror helt ärligt att det är en helt o.k. grund som naturligtvist måste fyllas i mycket mer och både stötas och blötas ett antal ggr.
Och ja, jag är medveten om att denna modell är konservativ mot vad många piratpartister är vana vid. Men jag tror ändå att modellen är rimlig och löser många av dagens problem.
Tack för förtydligandet. Det stämmer att det är en konservativ modell jämfört med vad vi förespråkar traditionellt. Sedan är det givetvis bra att ha flera modeller utmed hela skalan så att det går att närma sig varandra stegvis och slipper en fullständigt polariserad debatt där ingen ser möjligheter att flytta fram sina positioner. För jag inser att det behöver mötas pragmatiskt och jag tror inte att vi kommer att kunna upplösa upphovsrätten i ett slag utan att ge de som är som mest rädda en möjlighet att våga lämna den relativa tryggheten i upphovsrätten. En upphovsrätt som eroderar bort våra mänskliga rättigheter och inför en övervakningsstat som inte ens Orwell kunde drömma fram.
Saknas inte någonting som PP står för i denna post? Motsägs till och med delvis? Personlig integritet. Eller har ni övergivit den?
Den personliga integriteten har vi definitivt inte övergivit. Men just i detta inlägg så fokuserar jag på att vi snarare än konfliktlinjen höger/vänster, som gäller hur äganderätten ska fördelas i samhället, ser att ägandet av information är det som är och kommer vara den stora frågan framöver.
Tack, jag blev nästan orolig 0_0