Magnus Andersson

Fantomen är död, länge leve Fantomen!

av

Ännu ett år och ett decennium har passerat. Det är nyårsdagen, den första på året och dagen då gårdagens alla löften ska börja infrias.

För tio år sedan hade jag inte en tanke på en politisk karriär, inte ens för fyra år sedan faktiskt. Så om jag ska summera mitt decennium så är ordet: oväntat. Det var oväntat att jag skulle åkta till Almedalen för att ta reda på vilka Piratpartiet verkligen var, då jag röstar på dem. Det var oväntat att jag skulle bli politiskt aktiv och än mer så att jag skulle bli vald till partiledare för Piratpartiet, ett av de partier som ingår i den globala piratrörelsen som fokuserar på några av vår tids absolut viktigaste frågor.

Som nybliven partiledare för ett parti som inte haft en partiledare på närmare två år så var det inte helt enkelt att finna min roll, framför allt då jag inte hade kontakt med tidigare partiledare, men också då styrelsen till stor del var ny och oerfaren. Så det var mycket erfarenhet som behövde införskaffas, snabbt. Jag hade ingen bild av hur en ordförande för en styrelse bör vara, än mindre en ledare för ett parti. Så jag fick pröva mig fram, dra lärdom av de fel som jag gjorde samt bygga förmåga och självförtroende medan allt rusade på omkring mig. Det har varit en del långa samtal med medlemmar och styrelse om det mesta.

Ett bekymmer som ordförande för en styrelse för en ideell rörelse är att se till att hålla styrelsen vid liv och se till att minimera avhoppen. För de finns där, hela tiden. Vilket är förståeligt, för vi ger rörelsen det mest värdefulla vi har, nämligen tid. Resultaten av en ideell rörelse är enligt mig i direkt proportion till hur mycket tid som läggs in. Samtidigt så behöver de som sätter sig i en styrelse förstå vad det är som de ger sig in i. Något som var tydligt i början, då det var svårt att få ihop hela styrelsen till våra möten, vilket gjorde att arbetet blev lidande.

Det blir inte enklare av att våra stadgar har en del bagage i sig, dels att styrelsen skulle vara femton personer och att alla beslut är tvungna att tas av en absolut majoritet. Jag förstår att det tidigare har funnits fraktioner inom partiet som har historiskt inte alltid dragit jämnt och att det varit lite si och så med hur beslut togs. Så de är förståeliga även om de har hindrat ibland.

2017 var året då mycket vände, för det var då som vår nuvarande partisekreterare Mattias Rubenson blev vald. Jag vet ärligt inte vad jag skulle gjort utan han, för han har varit instrumental för att partiet är där det är idag. I ett blogginlägg där han tackar mig för min tid som partiledare efter att jag hade gått ut med att jag inte skulle kandidera för omval så skriver han:

Magnus visade snabbt stort förtroende för mig, och det är verkligen en karakteristik hos hans ledarskap som jag tycker är värt att fästa uppmärksamhet vid

Om sanningen ska fram så var det en överlevnadsstrategi från min sida. För om jag inte hade kunnat haft absolut förtroende för de omkring mig så hade jag inte kunnat utföra min uppgift. Att ge någon förtroende är att ge näring, de växer. Om de var menade att växa. Alternativet är att de kvävs och dör ut, men det i sig är inte dåligt även om det ibland kan vara lite frustrerande att se människor acceptera eller ta på sig uppgifter som sedan inte blir gjorda. Det är en av de lärdomar som jag har tagit till mig under åren. Mattias har vuxit enormt i sin roll som partisekreterare och jag kan inte hylla honom tillräckligt, jag kommer alltid känna att det faller kort.

En annan lärdom jag fått är att sätta mål som jag är redo på att revidera om de inte håller, och inte gräma mig för att det inte blev som jag till att börja med hade tänkt mig. Det var en jobbig lärdom att ta emot, men att få något gjort är bättre än att inte få något gjort. Som programmerare så är det svårt, för jag är van vid att skriva programmet och sedan köra det, inte kontinuerligt skriva om det medan det körs. Det gör dock att man lär sig att prioritera och förstå vad som faktiskt är viktigt.

Något som är viktigt är att bli sedd. Då menar jag inte mig som partiledare, utan som engagerad medlem. Att tacka för att någon gör något för mig, även om det är förväntat. Detta är något som jag fortfarande försöker att bli bättre på. Att få höra ett tack vid rätt tillfälle kan vara det som vänder någon som håller på att ge upp kampen till att bli motiverad och engagerad igen. Att gratulera när någon fyller år, gilla deras inlägg på sociala medier. Ja, allt som kan få dem att förstå att de är sedda, att det de gör spelar roll och gör skillnad. Jag hade säkerligen kunnat gjort mer på detta plan och på andra sätt, men det är otroligt viktigt för att få en fungerande ideell organisation. Att tacka för att någon väljer att lägga sin fredagkväll på att sätta upp affischer, vara i ett möte eller skriva en debattartikel är en så pass enkel handling att det inte borde förbises. Men ingen är perfekt. Så jag vill passa på att tacka alla er som lagt tid och energi på Piratpartiet, inte bara under min tid som partiledare utan även innan som efter. Vi kan inte på ett rimligt sätt tacka er nog.

Under min tid som partiledare har jag försökt att sätta ett arbetsklimat i styrelsen och partiet i allmänhet där förståelse och öppenhet ska vara ledstjärnan och jag hoppas att det arbetet fortsätter även utan mig. Primärt för att hitta sätt att undvika fragmentering av partiet men också för att minska förödande friktion. Att om något låter konstigt så frågar man istället för att förutsätta, att se förbi vassa och obekväma ord eller skrivelser och försöka förstå vad det är som försöker sägas istället. Jag vet inte om jag behöver skriva ut det, men det kan vara ansträngande ibland och något som jag ständigt jobbar med.

Under detta decennium har jag som person utvecklats, något som givetvis är svårt för mig att se exakt hur, men något detta årtionde har lärt mig är att lyssna mer. Att kunna se verkligheten ur någon annans perspektiv och hur det kan skapa känslor. Det har också lärt mig mycket om ödmjukhet och tålamod. Kanske inte enbart på grund av politiken, utan för att jag avslutade förra årtiondet med en MC-olycka som gjorde att jag fick lära mig att gå igen, något som fortfarande sätter sina spår (pun intended). Att självklarheter inte längre är så självklara. Att ta tillvara på det som getts mig i form av möjligheter och tid.

Att ha varit partiledare påverkade mitt sociala liv, både positivt som negativt. Anders Ygeman hälsar numera när vi springer på varandra och Henrik Pontén kommer fram och pratar, för vad det nu kan vara värt. Vänkretsen har blivit mycket större, samtidigt som mina allra närmaste vänner har blivit mer avlägsna. Så en lärdom är att alltid lämna utrymme till att ta hand om mina vänner, gamla som nya, något som jag hoppas att jag ska ha mer tid för framöver även om det rent geografiskt kan komma att bli en utmaning.

Att nu lämna över ledarskapet till Katarina Stensson känns väldigt bra, även om jag gärna hade varit med i den uppåtspiral som partiet nu har arbetat sig in i. Den har dock inte kommit av sig själv eller utan kostnad. Det har varit en del som kommit och försvunnit under min tid som partiledare, det har varit en del av kostnaden. Men nyckeln till att vi är där vi är just nu tillskriver jag till stor del till Mattias och Katarina. Tillsammans med dessa två har jag bildat ett fungerande arbetsutskott som varit fundamentalt för att bygga organisation, där Mattias varit och fortfarande är förutsättningen för det, och samla upp den erfarenhet som vi behöver.

De senaste tio åren så har jag också varit engagerad i tre val, även om det första mest var att se till att vi fick ut våra valsedlar och stå i valstugan på Järntorget här i Göteborg – det var så det hela började. De två senaste valen har varit primärt för att samla erfarenhet, även om vi har haft ambitioner att ta mandat. Om det är något som sliter på ett parti så är det valrörelser! Det faktum att vi trots minimal organisation och dåliga förutsättningar har tagit oss igenom två val och nu börjar vakna till liv igen visar på att vi är motståndskraftiga och starka! Jag är otroligt stolt över att vi har inte bara deltagit i dessa val, utan även kommit ut starkare på andra sidan. Det visar på livskraft och lovar gott för framtiden!

Framtiden är som bekant oviss, men oavsett det så är jag helt säker på att vi kommer att se mer av Piratpartiet och med Katarina Stensson som kapten och med Mattias Rubenson som förste styrman så är förutsättningarna goda. Så slut upp, skutan behöver besättning!

Om tio år kommer du vara mer besviken över de gånger du inte engagerade dig än de gånger du gjorde det. Så våga ta ställning. Lämna din bekväma TV-soffa. Gå med i Piratpartiet och bli en del av en politisk rörelse. Aktivista. Värva. Rösta.

Med det så riktar jag ett hjärtligt tack till var och en av er som gör Piratpartiet till vad det är idag och kommer att bli i framtiden.

Tack!

Njord Law fortsätter sina maffiametoder

av

Under de senaste dagarna så har jag blivit överöst med frågor från olika människor då de har fått dessa illa dolda hot från Njord Law. Se bara ett axplock av de som kommit in direkt på min blogg i mitt första inlägg om Njord Law. Sedan har folk hört av sig via mail, Messenger, Twitter och alla andra sätt det går att kontakta mig på.

Det är oerhört tragiskt att se den ångest som denna minst sagt tvivelaktiga aktivitet skapar, då flera har undrat om de riskerar att hamna i fängelse eller måste lämna sina hem.

Nej. Du riskerar varken fängelse eller att förlora ditt hem. Detta är enbart upphovsrättsmaffians asgamar som försöker hitta något att livnära sig på.

Så, för att sammanställa situationen så vill jag här försöka att konkretisera vad dessa hotbrev innebär:

  1. Det är inget kravbrev
  2. Det går inte att ta det till Kronofogden
  3. Det är en “rekommendation till förlikning” för ett brott de hävdar att du har begått, utan att de kan bevisa att det är specifikt du som gjort det
  4. Du kan ignorera det utan att oroa dig mer för det
  5. Inget kommer att hända om du ignorerar det, förutom möjligen ett påminnelsebrev
  6. Påminnelsebreven är fortfarande bara “en rekommendation” från deras sida
  7. Påminnelsebreven går också att ignorera
  8. Dessa brev är enbart ett sätt att få kontakt med dig för att försöka få dig att erkänna brott
  9. Du ska inte erkänna brott, det är deras skyldighet att bevisa bortom all tvivel att du har begått ett brott

Har du svarat och fått följdfrågor – upphör genast med all kommunikation med dem. De försöker bara fiska efter information från dig så att de kan bygga ett mål mot dig. Frågorna kan verka banala och kanske till och med rimliga, men de är inte inställda på att försöka reda ut situationen så att du sedan kan slippa dem utan de vill bara ha material så att de kan använda svaren emot dig.

Här är några tips vad du kan göra med brevet:

  1. Släng det
  2. Bränn det
  3. Vik ett flygplan av det
  4. Rama in det
  5. Riv det till konfetti
  6. Använd det att skriva inköpslista på
  7. Ta med det till skolan/arbetsplatsen och diskutera upphovsrätt och hur den används som ett hotmedel mot gemene person
  8. Skriv en insändare på baksidan och skicka in det till lokaltidningen
  9. Skicka det till Henrik Pontén på Rättighetsalliansen och hälsa från mig

 

Jag har fått en påminnelse från Njord Law – vad gör jag?

av

Flera har hört av sig till mig då de har läst mitt tidigare inlägg om de hotbrev som Njord Law skickar ut på uppdrag av upphovsrättsindustrin. Anledningen är att de nu har börjat skicka ut påminnelsebrev för att på så sätt försöka skapa en brådska i ärendet. Det är korta svarstider på två veckor och det är nu som man måste betala in den förlikning som de anser sig ha rätt till.

Först och främst: Detta är inte ett kravbrev, det är inte på något sätt bundet till några tvång eller måsten. Så du kan återigen låta brevet hamna där det hör hemma – i papperskorgen – och ta det lugnt.

Brevet i sin helhet:

PÅMINNELSE OM FÖRLIKNINGSERBJUDANDE

grundat på fildelning och nedladdning av filmen Cell från ditt internetabonnemag

På vägnar av filmprducenten Benaroya Pictures har vi tidigare kontaktat dig eftersom filmen Cell har blivit fildelad/nerladdad genom IP-adressen <IP-adress och datum> utan samtycke från Benaroya Pictures

Ditt namn och adress har av din internetleverantör uppgivits som innehavare av IP-adressen via vilken nedladdning oc spridning av upphovsrättsligt material har skett. Uppgifterna har utlämnats till oss på förpliktande av Patent- och marknadsdomstolen i Stockholm. Mot bakgrund av upphovsrättsintrånget har vi tidigare sänt ett brev till dig med ett förlikningserbjudande. Vi har inte registrerat något svar från dig, och utan ett svar är det svårt att avsluta ärendet. Om du mot förmoden redan har besvarat vårt tidigare brev, ber vi dig vänligen att bortse från detta brev.

I enlighet med upphovsrättslagen utgör det ett intrång i Benaroya Pictures ensamrätt när upphovsrättsligt skyddat material sprids, så som vid fildelning. Enligt 7 kap 54 § upphovsrättslagen har Benaroya Pictures rätt till skälig ersättning för detta intrång. Ersättningen ska innefatta Benaroya Pictures kostnader för att spåra intrånget och komma till rätta med det.

Benaroy Picures hoppas på att detta var en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas, och att du förstår och respekterar deras syn på det inträffade, samt att du därför vill göra rätt för dig. Genom att du ingår i en förlikning om 4 500 SEK kan ärendet nu avslutas. Förlikningssumman betalas till vårt plusgirokontonummer hos Nordea (SE): 829110-6. Betalning väntas ske senast 14 dagar från datum för detta brev. När vi mottagit beloppet kommer vi att avsluta förevarande ärende. Vänligen ange ärendets nummer vid betalning <ärendenmmer>.

Om du har några frågor, invändningar eller vill bekräfta betalning, ber vi dig snarast kontakta oss via e-mail ips@njordlaw.com. Om varken betalning eller kontakt sker inom 14 dagar kommer Benaroya Pictures överväga att driva ärendet vidare.

Rådgivning om upphovsrätt bör sökas från någon med kunskap och erfarenhet inom området.

Du kan läsa mer om fildelning och upphovsrätt på vår hemsida www.njordlaw.com/se/fildelning. Se till att brott mot upphovsrätt inte förekommer, och säkra framtiden för skapandet av filmer.

Med vänliga hälsningar,
NJORD Law Firm

<signatur>

Jeppe Brogaard Clausen
Advokat(H)
+46 844 68 04 63 (tlf. för support)

Titeln svarar egentligen på alla frågor: Det är ett förlikningserbjudande, ingenting annat. Papperskorgen nästa.

Men låt mig bryta ned brevet och kommentera varje stycke var för sig.

Första stycket är ett konstaterande att de har hittat data som påstår att någon har fildelat filmen Cell via en specifik IP-adress, och att Benaroya Pictures inte gillar det, ingenting annat.

Andra stycket är en konsekvans av IPRED-lagstiftningen, som enbart finns till för att jaga fildelare. Om du har fildelat filmen eller inte är något som helt klart kan diskuteras. Jag har fått flera oroliga mail om att de inte ens visste om att filmen existerade innan detta brev. Så jag vet inte hur bra de är på att sikta med sina brevutskick, egentligen. Något som visar på att de skjuter från höften och hoppas på det bästa. Stycket är mycket luft, vad det säger är att din internetleverantör har givit dem möjlighet att försöka lura dig på pengar genom en lag som upphovsrättsindustrin en gång i tiden lyckads lobba till sig av en godtrogen regering som trodde de gjorde något bra. Något som det var ljudliga protester om då och inte har blivit bättre sedan dess. Frågan är vad vi fått i utbyte, jag hoppas det var något riktigt, riktigt värdefullt, för IPRED är det sämsta som hänt sedan internet uppfanns, typ. Mitt förslag är att höra av dig till din internetleverantör och ifråga sätta dem varför de har rutiner som gör det möjligt för upphovsrättsmaffian att skicka brev som detta och välj sedan en ny internetleverantör som väljer att motarbeta detta ohyfs med alla medel möjliga.

Tredje stycket konstaterar att de har stöd i upphovsrättslagen för sitt krav. Vilket de har. Efter att det har etablerats ett tydligt beslut om det i en domstol, ingenting annat. Det var en liten detalj de väljer att utelämna, märkligt nog.

Sedan kommer ett stycke som är underhållande, då de försöker på något sätt skapa en moralisk överhet där de med pekpinnar och förmananden försöker dig att inte fortsätta med fildelning. Det är fint, förvisso, men helt irrelevant för ärendet. De klämmer också in lite uppgifter om hur och hur mycket du kan betala in för att avsluta ärendet. Jag anser fortfarande att brevet gör sig mycket bättre i närmaste papperskorg. Eller varför inte i en ram på väggen. Något roligt kan det säkerligen användas till. Men betala bör du inte göra.

Stycket som föjer är bara mer luft och hur du kommer i kontakt med dem. Varför ska du maila dem för? Detta är inget annat än klassisk spam. Låt dem inte få kontakt med dig, för då börjar de försöka manipulera dit till att betala.

Sedan, nästan det roligaste, är att de indirekt försöker att skapa mer jobb för advokater som jobbar med upphovsrätt. För givetvis försöker de hävda auktoritet och att du ska ta kontakt med någon “med kunskap och erfarenhet inom området“. Låt mig istället bespara dig den kostnaden: Papperskorgen! Så. Gratis. Mycket snabbare och enklare.

Sedan vill de indoktrinera dig med ett stycke om fildening och deras syn på den och en klar underhållande uppmaning om att inte bryta mot en lag som inte är tidsenlig och med ett snyftdrypande avslut om att “säkra framtiden för skapandet av filmer“.

Så. Där har du deras brev förklarat. Nu kan du ignorera det.

Det har frågats polisen hur de ser på detta brev och deras kommentar har varit att det är ett långsökt och luddigt brev.

Men, ta inte mitt raljerande om detta brev som ett definitivt bevis på att det de håller på med är snömos och kan ignoreras utan se hur Lawline och Sanna Wolk, professor vid Uppsala universitet inom upphovsrätt säger om det i mitt tidigare inlägg om Njord Laws brevskickande.

Sedan, för alla er som så här till jul känner att kassan har blivit lite skral och du helst inte vill spendera pengar som du inte känner att du vill bli av med, så rekommenderar jag starkt att du kollar upp vilken rättshjälp som din hemförsäkring täcker, då det troligen är en lägre självrisk om Nord Law försöker ta det till domstol. Att det kommeer hända är ganska så otroligt, du kan se mitt resonemang i mitt inlägg om Spridningskollen när de var på tapeten med samma medtoder, men senare insåg sitt misstag och lade ner hela operationen.

Det är dags att Njord Law också kommer till den insikten snart, och lägger ned. Vi får hoppas att de inte lyckats lura allt för många att betala så att de inte får någon förtjänst på detta för denna typ av illa förtäckta hot ska vi inte behöva se.

Till slut vill jag passa på att önska alla en God Jul och ett Gott Nytt år, fildelare, streamare och alla andra som ser värdet i att sprida kultur och som motsäger sig vårt övervakningssamhälle som nu håller på att byggas upp.

Vad händer om jag svarar Njord Lawfirm?

av

En person tog kontakt med mig igår då hen var bekymrad. Anledningen var att hen hade svarat på det brev som hen fått från Njord Law angående ett påstått upphovsrättsintrång gällande filmen Cell. Hen hade skrivit och sagt att det inte hade förekommit någon nedladdning av den filmen. I och med det så borde detta vara utagerat, kan tyckas. Men Njord Law förutsätter givetvis att deras information är korrekt och svarar då följande:

Hej <x>,

Vi bekräftar härmed att vi mottagit ditt e-mail och tackar för informationen gällande det här ärendet. Vidare noterar vi informationen att varken du eller någon annan i ditt hushåll har laddat ner den nämnda filmen vid den angivna tidpunkten.

Vi vill uppmärksamma att rättighetsinnehavaren har rätt att spåra och samla in data för intrång som sker genom övervakning av IP-adresser. Programmet som används av rättighetsinnehavaren för att spåra IP-adresser kan med säkerhet påvisa om det föreligger intrång. Vi kan därför veta att filmen har blivit upp- eller nerladdad vid den angivna tidpunkten från ditt nätverk. Din internetleverantör har vid domstol ålagts att utlämna IP-adressen som med säkerhet användes vid den angivna tidpunkten. Se vänligen bifogad dom.

Därutöver informerar vi härmed om att det är lika viktigt för IT-säkerheten att det finns ett lösenord för nätverket som att inneha kunskap om vem som använder nätverket. Detta är för att nätverket ej ska användas för verksamhet som står i strid med upphovsrätten. Eftersom en router kommer med aktiverad kryptering, betyder det att du aktivt måste ta bort lösenordet från routern för att få tillgång till internetanslutningen. Man kan även ge andra tillgång till uppkopplingen genom att lämna ut lösenordet. Bedömningen av denna aktiva handlingen som tillåter upphovsrättsligt intrång via ditt nätverk kan komma att bedömas av Patent- och Marknadsdomstolen, som kan leda till att du hålls ansvarig för upphovsrättslig kränkning genom att aktivt ha gett tillgång till din internetanslutning.

I ett avgörande från Högsta domstolen (NJA 2014:859) konstateras det tydligt att upp- och nedladdning av film utgör ett immaterialrättsligt intrång. Mot bakgrund av domstolens beslut översänder vår klient härmed förslag om att nå förlikning i ärendet genom inbetalning av beloppet som står angivet på brevet ni mottagit från oss. Detta är enligt vår erfarenhet en betydligt lägre summa än om ärendet skulle gå vidare till domstol.

Vi är tacksamma för ditt samarbete och för informationen vidare till rättighetsinnehavaren. För det fall du inte önskar att ingå förlikning med rättighetsinnehavaren, kan denne överväga att ta ärendet vidare till domstol. Om du däremot vill du avsluta ärendet direkt så kan du inbetala det i brevet angivna beloppet till oss.

Vänligen från Köpenhamn,

Med venlig hilsen / Best regards
Jeppe Brogaard Clausen
Advokat (H) / Partner

Ano Ambroladze
(Praktikant) Stud.jur. / Legal Assistant

Mail: ips@njordlaw.com

Så, vad betyder nu detta? Ingenting faktiskt, de skramlar med sina vapen igen. De har redan tidigare hävdat att de har registrerat kopplingen mellan vilken film, tidpunkt och IP-adress av det påstådda upphovsrättsintrånget. De försöker att skapa ett ansvarsförhållande mellan dig som abonnent och vad som händer på ditt nätverk, vilket idag inte är etablerat, men de försöker med en domstols tyngd åter igen skrämma dig till att betala:

Bedömningen av denna aktiva handlingen som tillåter upphovsrättsligt intrång via ditt nätverk kan komma att bedömas av Patent- och Marknadsdomstolen, som kan leda till att du hålls ansvarig för upphovsrättslig kränkning genom att aktivt ha gett tillgång till din internetanslutning.

Notera de två av mig fetlagda delarna av detta stycke. Detta är alltså inget som är fastlagt, utan något de hoppas att de ska få rätt i. Om så skulle ske så skulle alla publikt tillgängliga trådlösa nätverk försvinna över en natt, då varenda butik, kiosk, hotell, skola och alla andra publika byggnader som har det skulle bli ansvariga för vad alla gör på internet genom deras internetuppkoppling.

Därutöver informerar vi härmed om att det är lika viktigt för IT-säkerheten att det finns ett lösenord för nätverket som att inneha kunskap om vem som använder nätverket. Detta är för att nätverket ej ska användas för verksamhet som står i strid med upphovsrätten.

Att de för övrigt är bekymrade över din IT-säkerhet är beundransvärt, men inte upp till dem att bedöma. Vi har ännu inte någon lag som utkräver en nivå av IT-säkerhet hos privatpersoner, så att göra din internetuppkoppling fritt tillgänglig för andra att använda är helt upp till dig att avgöra (Det inte menat som en uppmaning till upphovsrättsmaffian att försöka påtvinga dylik lag).

Att upphovsrätten skulle ligga till grund för hur du säkrar upp och använder ditt nätverk vore förstås en våt dröm för upphovsrättsmaffian, men det fungerar inte så. Upphovsrätten är inte på något sätt särställd i svensk lag. Att upphovsrättsmaffian har fått till IPRED som gör att dessa maffiametoder kan användas betyder inte att de kan applicera någon allsmäktig attityd till lagar och förordningar. Att ditt nätverk specifikt måste vara så uppsatt så att det förhindrar upphovsrättsintrång är ren nonsens. Lika lite som det måste vara uppsatt för att förhindra andra brott som sker på nätet. De försöker bygga upp en position av rättfärdighet som de inte har.

Så, nu vet du exakt vad som sker om du känner att du vill bestrida deras påstående. För notera detta: Det är inte ett krav de ställer, utan ger ett förlikningförslag till ett upphovsrättsintrång som de påstår att du har gjort. En förlikning, inget krav som kan dras till Kronofogden eller liknande. När du bestrider så har de fått kontakt och fortsätter då att utpressa dig under hot om att dra dig inför domstol samtidigt som de försöker att få dig att tro att de har all rätt i världen att göra så.

Vilket är helt fel.

Så underlätta för dig själv och slipp huvudvärken. Detta är maffiametoder, ingenting annat. Vi har tidigare sagt att det enda sättet du ska hantera detta är att slänga, bränna eller möjligen rama in deras hotbrev. Hade det varit så att de menade att de hade rätten på sin sida hade det kommit i ett rekommenderat brev för att försäkra att det kommit fram till rätt person, till att börja med.

Vad de missar att skriva i sitt brev och övrig kommunikation är att vi har ett rättssystem som inte accepterar att straffa en individ för någon annans handlingar. Jag lånar ut min bil till dig och du kör medvetet mot rött med den. Det är inte jag som äger bilen som bär skulden, det är den som satt bakom ratten. Det är fundamentalt för en rättsstat, annars så kommer vi börja bygga ansvarskedjor i all oändlighet. Borde den som sålde mig bilen vara ansvarig? Företaget som byggde den? Var tar det slut i så fall och varför?

Så mitt råd, sedan tidigare, är att ignorera dessa brev som kommer. Helt. Svara inte, lyssna inte. Låt dem vara. Kommer det en kallelse från en domstol så bör du hörsamma detta, annars kan du se detta som ett dåligt försök att blåsa dig på pengar.

Notera dock att jag inte är en advokat, utan känner du dig det minsta osäker så råder jag dig att höra av dig till någon som kan redogöra för den juridiska situationen. Så här svarar LawLine i frågan som en fingervisning åt vilket håll det lutar. Där kan du även läsa hur Sanna Wolk, professor i upphovsrätt vid Uppsala universitet, bedömer det hela. Vilket ligger i linje med det jag skrivit ovan.

Paradisläckan – #ParadisePapers

av
Uppdrag Granskning - #ParadisePapers

I början av april förra året så släppte ICIJ, International Consortium of Investigative Journalists, något av en nyhetsbomb i och med Panamadokumenten. SVT och Uppdrag Granskning var en del av det team som grävde igenom alla dessa dokument där kopplingar mellan högt uppsatta personer och användande av skatteparadis uppdagades.

Igår var det dags igen.

Uppdrag Granskning släppte ett avsnitt där de går igenom de allra första kopplingarna mellan bland annat statsmän och högt uppsatta företagsledare och deras avancerade upplägg för att undvika betala skatt. I Sverige rör det sig om närmare 2000 personer.

Många reagerar känslomässigt och spontant. Att det är svin. Att de borde skämmas. Att det är olagligt och om det inte är det så borde det vara det. Att betala skatt är något som alla ska göra och att det inte finns några undantag. Och så vidare.

Men är det olagligt? Nej, inte i de allra flesta av fallen. Vad de gör är att använda lagarna till sin gräns, lagar som finanslobbyn har lyckats få igenom eller sett till att de inte ändras. För det finns pengar att göra på detta för dem. Stora pengar.

Uppdrag Granskning uppger att för Sveriges del så saknar vi 43 miljarder kronor i skatt – årligen – på grund av detta. För att sätta det i perspektiv så är det vad hela vårt rättsväsende kostar. Inklusive polis, domstolar och så vidare. Det är ganska så givet att finanslobbyn vill se till att få en liten provision på att hitta eller skapa hål i den finansiella lagstiftningen åt de som tjänar stora pengar, det blir stora summor det också.

För företag och enskilda personer så erbjuder olika länder olika möjligheter. Var för sig så kan de vara relativt rimliga, men kombinerade så blir det en lukrativ bransch. Ett land erbjuder låg eller ingen bolagsskatt, ett annat erbjuder möjligheten att registrera bolag anonymt och så vidare. Allt fullt lagligt. För ett företag eller en individ är det enkelt att verka i flera länder, för stater och lagstiftning är det klart svårare.

Moraliskt? Det går att diskutera. Men rent juridiskt så har de allra flesta hållit sig inom lagens råmärken. För flera av de som är nämnda i listorna kommer detta att ge konsekvenser, men det kommer att falla lite olika. Hur kommer vi märka varefter, beroende på vilken position personen har och hur mycket “moraliskt kapital” detta kommer att kosta.

Just nu så är det för tidigt att börja dra slutsatser, det jag vill med denna post är att lyfta att det är den finansiella lobbyn som ser till att de konstruktioner som används för att undvika att betala skatt existerar och det är däråt som vår blick behöver riktas samt mot de politiker som tillåter att dessa system fortsätter att vara möjliga . Dessutom så vill jag visa min uppskattning för när journalister gräver djupt ned i de läckor som uppstår för att reda ut de invecklade förhållandena. Jag ser med intresse fram emot nästa avsnitt i Uppdrag Gransknings serie för att ta del av vad mer de har kommit fram till.

Om du undrar hur Piratpartiet ställer sig i frågan så är det klart att vi ska betala den skatt som vi blir ålagda att betala, samtidigt så är det fullt tillåtet för varje individ att hitta olika lagliga sätt att förvalta sin inkomst. Hålen finns där, de är inga hemligheter. Fråga istället de i styrande ställning varför de inte åtgärdas.

En annan, längre, diskussion är om vi får det vi förväntar oss för den skatt som vi hivar in. Jag ser att vi får en mängd olika tjänster från staten – jag är inte lika arrogant som Leif Östling, Företagarnas ordförande, som frågar sig vad han fått för all skatt han betalar – men jag ifrågasätter storleken på vår stat och dess effektivitet i vissa delar då jag anser att vi borde få mer för det vi betalar, alternativt betala mindre för det vi får.

Píratar visar återigen att vi hör hemma i Alþingi

av

Nu är jag på svensk mark än en gång efter att ha varit på en underbar ö ute i Atlanten som vi alla känner som Island. Den är underbar tack vare dess natur, dess människor och dess historia, men den största anledning som i vart fall jag anser att det är en underbar ö är att de har ett så förståndigt folk.

För återigen har det isländska folket sagt att Piratpartiet hör hemma i deras riksdag och att den politik och de värderingar som vi står för är något som de är villiga att satsa på. Vi har tappat mandat, det är inget att diskutera, siffrorna finns där. Det som de däremot visar är att vi under tre val har inte bara bevakat vår position utan vi har även stärkt den från det att vi kom in i Alþingi. Valet förra året var i vår favör med tanke på allt som hände i den isländska politiken, men samtidigt så har våra principer fått en bredare acceptans och Píratar har blivit ett hushållsnamn. Vi är ett av partierna som de tittar på för att bestämma sig när de ska rösta.

Nu är dock inte spänningen över riktigt än, då Island fortfarande inte har satt en regering då ingen har mandat att bilda regering själva, utan behöver en koalition för att få det. Nu är det inte helt enkelt att få ihop detta då väldigt få patier vill samarbeta med det största partiet, Sjálfstæðisflokkur [Självständighetspartiet], vilket gör att den troliga koalitionen kommer att bli mellan fyra eller fem av de mindre partierna där Piratpartiet kan vara ett av dem. Men troligen inte utan att Självständighetspartiet kommer att försöka att bilda en regering, kanske till och med en minoritetsregering om inte annat. Så räkna med att det kommet att bli utdragna förhandlingar den närmaste tiden.

Jag har pratat lite med olika pirater om hur de ställer sig till att hamna i regering, en del anser att det är vad det ultimata målet är med att ställa upp i valet, medan andra anser att det är bättre att jobba från opposition för att på så sätt kunna agera lite friare. Personligen så tror jag på det senare, primärt för att vi behöver få mer parlamentär erfarenhet innan vi ger oss på den stora uppgiften att sitta i en regering. Men samtidigt så ser jag att situationen kan vara ganska så god för att det verkligen ska bli en fungerande koalitionsregering av småpartier då det kommer vara förhållandevis jämnstora partier som skulle ingå i en regering där Piratpartiet skulle kunna tänkas ingå, så jag är kluven. Oavsett så vet jag att de pirater som kommer att sitta i förhandlingar den närmsta tiden är dedikerade uppgiften att få till en så bra regeringsbildning som möjligt om de ska överlägga att ingå i den.

Samtidigt så hade vi stora framgångar i det tjeckiska valet helgen 21-22 oktober där vi fick över 10%, vilket visar att vi är på framtågande inte enbart med en möjlig koalitionsregering på Island utan även att vi finns representerade i två olika parlament, vilket är en otroligt viktig framgång för oss!

Vilket blir det tredje parlament som Piratpartiet blir representerade i? Kanske samtidigt till och med?

Trampar man någon på tårna så är det lämpligt att säga förlåt

av

Det är nu snart en vecka sedan Piratpartiet hade en annons i Expressen med budskapet att informationssäkerhet inte tas på tillräckligt allvar i svensk politik idag. Vi anser att de politiker som sitter i riksdagen behöver ersättas med politiker som har informationssäkerhet som fokus. Som rubrik valde vi “Det är dags att rensa i Fjollträsk.”, en medvetet spetsig text, för att annonsen skulle skapa reaktioner. När ett sådant val görs finns alltid risken att det skaver för någon.

I detta fall så skavde det för fler och mer än vad vi hade förutspått. Några välförtjänt, andra oförtjänt. Vår intention var givetvis inte att såra någon. Därför vill vi be om ursäkt till de som tagit sig illa vid, oavsett om det berodde på att de är homosexuella, män med kvinnliga drag eller manér, stockholmare, dårar, tokar eller kunniga deltagare i huvudstadens maktcirkus – vilka inte borde klumpas ihop med riksdagens knapptryckarkompanier.

Verkligen. Vi ber om ursäkt. Rubriken syftade inte på er och vi är hemskt ledsna att ni tog illa vid er.

Rubrikens budskap var att vi behöver få bort gamla politiker och tjänstemän vars fokus fortfarande är kvar i en politisk vardag som tillhör en svunnen tid. De som saknar en visionär strategi och ett framåttänk för den digitala världen, något som Transportstyrelsen är ett tydligt exempel av.

I dagens mediala brus är det en mäkta svår uppgift för ett litet politiskt parti som vill se förändring att kunna nå ut. Det blir ännu mer besvärligt i ett debattklimat där många saknar en önskan att inte misstolka, som nagelfar varenda ord, punkt och komma för att se om det finns något att skapa motopinion runt. Klimatet gör att samtal och en vilja att hitta samförstånd sällan finns. Dessutom finns en grupp människor som gärna är upprörda å andras vägnar, som gärna vill se en hätsk debatt och splittring istället för ett samtal och förståelse – något som vi beklagar. Till detta kommer enskilda partiaktiva, och vårt ungdomsförbund, som nästan i panik direkt tog avstånd från annonsen utan att först inleda ett sådant samtal – samtidigt som andra partiaktiva står helt oförstående inför kritiken och tycker att de som reagerat är överkänsliga.

Vi vill väldigt gärna ha kritik, negativ som positiv, då den hjälper partiet att mogna. Men om kritiken enbart består av indignation och ovillkorliga krav på att pudla så kommer vi inte framåt. Vad som då sker är att vi av ren självbevarelsedrift omvandlar oss själva till teflonpolitiker – sådana som låter all form av kritik rinna av dem utan att påverkas. Vi behöver ett samtal utöver kritiken.

Piratpartiet är ännu inte ett parti som låter kritik rinna av oss, utan den letar sig fortfarande in i vårt medvetande och får fäste. Detta vill vi ska bestå. Vi vill inte bli ännu ett i mängden av fokusgruppsskadade partier, där varje budskap ska gå igenom ett antal filter för att verifiera att det inte kommer att skava någonstans innan det släpps ut. Om vi blivit ett sådant parti, så skulle vi bara vara ett parti bland alla andra i mellanmjölkens land, där viljan att vara spetsiga slipats ned av oron att stöta sig med någon. Piratpartiet måste fortsätta vilja vara obekväma, det är en stor anledning till att vi existerar.

Piratpartiet kommer från en kultur med “gör om, gör rätt”-devisen; vi försöker använda de misstag vi gör till att bli bättre. Ett av våra motton är “sharing is caring”, vilket bl.a. betyder att vi inte försöker dölja när vi begår misstag, utan använder det som ett sätt för andra att lära sig – både internt och externt. Genom att remixa, göra om, förädla och förbättra det vi gör så blir vi en starkare politisk rörelse – och samhället förbättras och förstärks med oss.

Jag har följt diskussionerna, och ibland debatterna, som har följt i svallvågorna av vår annons. Jag har tagit till mig det som skrivits och funderat på vad vi kan göra bättre i framtiden. Så jag tackar alla som varit delaktiga med kommentarer från båda sidor för att få oss att bli ett bättre parti.

Flera har varit ivriga med att få partiet att komma med en ovillkorlig och direkt ursäkt, då situationen har målats upp som en stor kris som måste hanteras omgående. Hade det varit en kris så skulle den ha behövt hanteras, men det är inte alltid lämpligt att i stundens hetta försöka dämpa den upprördhet som finns, utan ibland är det bättre att låta de som är bestörta över något få berätta och utveckla varför. Då kan vi förhoppningsvis ha samtalet med eftertanke som för oss framåt som rörelse.

Hur det sen än är så kommer Piratpartiet vilja se till att få in några som faktiskt förstår vad en digitalisering av ett samhälle för med sig, både i positiva som negativa bemärkelser, i vår riksdag. I den strävan så kommer vi som en liten utmanare fortsätta att sticka ut hakan, så att folk reagerar, för att nå ut med vårt budskap. Men vi kommer också att fortsätta att be om ursäkt när så är motiverat.

Mina tankar runt Transportstyrelsen-gate

av

Jag har tagit in en del intryck under de senaste dagarna när affären runt Transportstyrelsens beslut om att outsourcea all sin IT-drift till IBM har rullat ut.

Först och främst så är detta ett episkt systemfel, där de med makten att bestämma inte förstått vad de har haft makt över och vilka konsekvenser de beslut som tagits skulle komma att få. Sedan är detta en laginsats från båda blocken, så det vore väldigt märkligt om något av dem försöker göra en politisk poäng av detta. Däremot kommer vi nog troligen se att de kommer att försöka begrava den så snart som möjligt. Gott och väl långt innan valet 2018 hur som helst.

För det var den borgerliga regeringen som satte stenen i rullning medan den socialdemokratiska rullade den vidare med allt högre fart. Så låt oss ha detta i bakhuvudet när vi fortsätter tanken.

Jag kommer inte gå in i detalj vad som har hänt, det finns journalister som är mycket bättre än mig på att göra det, utan jag vill snarare titta på det ur ett systemperspektiv.

Det vi ser är effekten av att allt fler högt utsedda direktörer och chefer verkar sakna kunskap om den verksamhet som de bestämmer över samtidigt som verksamheten inte lyckas förmedla denna kunskap uppåt. I specifikt detta fall så handlar det om att Transportstyrelsens generaldirektör inte visste om att de hanterade hemligstämplad information i sina system, något som i sig är ganska så uppseendeväckande. Men frågan är om det är Maria Ågren som ska ta huvudansvaret eller Staffan Widlert som serverade denna stinkande soppa till henne, som hon senare bittert fick smaka på.

Oavsett vem av dem som brustit i insikt över informationskunskapen så har detta varit en tvåstegsraket: Först så har Widlert upphandlat ett system som han uppenbarligen inte hade full förståelse för och sedan har Maria Ågren vidmakthållit detta beslut, trots att hon har blivit informerad om att det skulle bryta mot ett antal lagar! Vilket som är mest anmärkningsvärt låter jag vara osagt, båda har en del av ansvaret. Att IT-personal senare involverade SÄPO och att inte heller de lyckades få stopp på detta visar på hur arrogant IT-säkerheten har behandlats, något som vi som sagt får se effekterna av nu.

Men detta är inte första gången något liknande skett, utan vi har åtminstone en gång tidigare sett outsourcing av våra personliga data gå till företag som har fått flytta vår konfidentiella data till annat land, nämligen Ehälsomyndighetens upphandling av vårddata som till slut hamnade på Microsofts servrar på Irland. Något som tyvärr inte fått lika mycket uppmärksamhet som fallet med Transportstyrelsen, troligtvis då det “bara” handlar om individers integritet, inte rikets säkerhet. Något som jag har svårt att acceptera då även individer ska få åtnjuta den sekretess som de har blivit erbjudna.

Men detta är på något sätt symtomatiskt. För det verkar som om de i ledande samhällsskikt inte förstår eller vill se att molnet bara är någon annans server någon annanstans. Det har blivit mode i att ha allt i “molnet” och att det ska vara billigare att flytta all form av IT dit. Men det de missar är att molnteknologin har utvecklats ordentligt på senare tid, så det handlar inte bara om lagring som det gjorde förr, utan nu är det hela system som befinner sig i molnet. Så när de väl befinner sig där så är all data relativt lättillgänglig bara man har access. Något som helt har förbisetts i Transportstyrelsens fall, primärt för att det skulle göra att projektet skulle dra ut på tiden.

Så varifrån kommer denna hysteri runt outsourcening och molntjänster? För rent principiellt så skiljer sig inte en molntjänst från en lokal tjänst för användaren – de ska båda kunna erbjuda den information som efterfrågas.

Min åsikt är att mycket kommer från den digitaliseringshets som varit och är inom svenska myndigheter, där de som leder myndigheten inte har förstått sig på vad det egentligen innebär. För många så har det bara handlat om att flytta sina processer från pappersformulär till digitala dito istället för att skapa tjänster som bättre möter upp de behov som efterfrågas och som kan skapa ett bättre myndighetsutövande genom att korta ned och effektivisera interna processer.

Denna digitaliseringshets kommer ursprungligen från riksdag och regering, som har förstått att vi “måste hänga med på tåget” men inte förstått att det i mångt och mycket innebär att de personer som idag jobbar med myndighetsutövning antingen behöver omskolas för att fungera i sin nya roll alternativt bli uppsagda då processerna i ett digitalt samhälle ser helt annorlunda ut.

Så hur löser man något som person som man inte vill hålla på med? Man betalar andra att göra det. På samma sätt fungerar det som myndighetsperson, istället för att ha en IT-avdelning som är besvärlig som ställer en mängd oförståeliga frågor så fort något ska digitaliseras så köps tjänsten istället så slipper vi dessa frågor då de som säljer säger “ja tack, så här blir kostnaden” samtidigt som de givetvis inte ställer kontrollfrågor eller ser till att alla aspekter täcks. De kollar framför allt efter vilka explicita krav som satts upp för att de ska kunna ta hand om uppgiften. Vi är tillbaka i inkompetensen att göra en lyckad upphandling av dessa system. För som du frågar ska du får svar, som det så vackert heter. Är du då inte insatt i hur verksamheten och tekniken fungerar eller vilka frågor du ska ställa för att säkerställa att systemet fungerar som du tänkt dig så kommer det uppstå en skillnad mellan upplevd beställd och levererad funktion. Det är oundvikligt.

Sverige vill vara i framkant i den digitala utvecklingen, anledningen behöver dock förtydligas. Idag så kommer digitaliseringshetsen från att vi ska spara pengar på det, något som behöver omvärderas. Vi behöver sätta säkerhet längst fram – och framför allt individens säkerhet – efter det behöver vi se till att det vi skapar är ekonomiskt hållbart. Men jag anser att det blir ekonomiskt hållbart bara vi har förmågan att tänka förbi 1900-talets myndighetsutövning.

Så vad behöver vi? För det första så behöver samtliga myndigheter inse att IT inte är ett verktyg, utan en integral del av verksamheten som behöver få samma möjligheter att styra verksamheten som t.ex. ekonomi har. Sedan behöver vi ha IT-kunniga människor på beslutande nivå, men om de saknas så behöver vi ha de som kan lyssna och förstå det som IT-kunniga personer säger. Vilket kan vara en utmaning i sig. Så vi behöver även IT-kunniga människor som kan förmedla den problematik som de ser i termer som beslutsfattare kan ta till sig. Med andra ord så behöver vi få beslutande nivå och IT att närma sig varandra.

En liten men ändå relevant avvikelse:

Det ironiska i det hela är att digitaliseringen har skett på bekostnad av interaktionen mellan individ och myndighet. Vi har sett allt mer hur det handlar om självservice, att allt mer ansvar för myndighetskontakten lämpas över på dig som individ. Förstår du inte det digitala formulär som du blir presenterad så är det ditt fel, inte myndighetens, trots att de är utformade efter myndighetens behov snarare än dina. Att reglerna runt dem är så krångliga att det i princip är omöjligt att fylla i dem korrekt är ingen ursäkt. Ta bara deklarationen varje år som exempel och hur de olika formulären har överlevt till den digitala eran. Varför? De erbjuder viss hjälp och det har definitivt blivit bättre, men de borde tänkas om från början. Framför allt då staten opåkallat redan har tagit på sig uppgiften att samla in all data de kan om dig som individ. Att det sedan har öppettider mellan 07:00 – 03:00 säger mig att den migreringen i sig har misslyckats.

Här hade en digitalisering kunnat hjälpa genom att ha ett bättre sätt att kommunicera med dig, tänk istället om det fanns en DoNotPay robot som hjälpte dig igenom din deklaration. Som ställer relevanta frågor och fyller i den data som myndigheten behöver för att kunna komma fram till hur mycket skatt de ska driva in från dig (nej, jag är inte förtjust i skatter men jag förstår att de i vissa fall är nödvändiga som samhället är byggt idag. Däremot så gillar jag inte tanken “släng mer pengar på systemet så kanske det fungerar” mentaliteten som många andra politiker verkar ha). Hamnar den i en situation som den inte kan hantera så får en skatteexpert på Skatteverket ta över, som då kan ta de svårare fallen. Så borde en digitalisering se ut – skapa tjänster som förenklar men se till att det finns en människa i slutändan som kan hjälpa dig de sista metrarna in i mål. Låt sedan den dialogen ligga till grund för att det autonoma systemet lär sig, så kan det sedan hantera dessa också.

Bättre Bitcoinhantering!

av

Det är ändå fantastiskt vad jag hinner med bara jag får lite tid över! Jag har precis sett till att slutföra min GoUrl registrering för Bitcoin vilket gör att jag numera inte har en fast adress för att kunna donera Bitcoin, och det är bra! För det minskar en mängd problem men framför allt så ökar det säkerheten och den personliga integriteten.

Jag har varit medveten om detta, men jag har helt enkelt inte haft tiden och energin att sätta upp det. Men nu så! Äntligen!

Hur som helst, det är lite svårt att sätta upp en månatlig dragning (läs: går inte) så blir det upp till dig att hålla koll på det om du vill bidra varje månad. Oavsett så är alla donationer väldigt tacksamt mottagna, så gå till min donationssida omgående om du inte redan donerar!

Tusen tack!

Men… hur ska vi få stopp på terrorismen??!

av

Piratpartiet har fått frågan att ge ett klart och tydligt svar på hur vi anser att terrorismen ska kunna ta slut eller åtminstone minskas drastiskt. Hur vi ska kunna känna oss säkra i våra hem och på våra gator. De vill att vi ska ge dem ett svar som inget annat parti har kunnat ge, partier som har helt andra resurser än vad vi har för att göra en djupare analys av läget än vad vi har. Jag anser att förväntningarna är orimliga, men med det sagt så kan jag ge er ett resonemang.

Först och främst: Det är en oerhört komplex fråga och ingen har svaret på den, vi kan aldrig garantera att terrorism kommer att försvinna. Någon kommer alltid att anse att våld och mord är accepterat för att nå sina mål.

Men… Tänk dig ett träd, det representerar allt som har med terrorism att göra. Stammen är alla de organisationer och länder som på ett eller annat sätt finansierar, utbildar, utvecklar och hjälper terrorism. Varje gren är olika ideologiska varianter, varje kvist är en cell eller grupp av individer som samarbetar och ett löv är ett potentiellt terroristattentat.

De allra flesta lösningsförslag handlar om att försöka klippa bort löven, vilket inte kommer att lösa någonting då de kommer att växa ut på nytt.

Så en lösning kan inte ligga i att begränsa de radikaliserade att utföra terrorbrott då det kommer att vara en konstant katt-och-råtta jakt, utan lösningen måste ligga i att se till att folk inte blir radikaliserade. Att de inte ser lösningen på sina problem i att döda andra oskyldiga människor – eller snarare att de faktiskt ser lösningar på sina problem så att de aldrig hamnar i situationen att de anser att deras liv är så obetydligt och värdelöst att de lika gärna kan offra det. Att de aldrig riskerar att sugas upp i terroristträdet och bli en del av det, om jag för över det till trädliknelsen. En stor del av det är att folk behöver utbildas, att kunna se olika perspektiv på det som möter dem i livet och att kunna resonera runt det och att inte tillåta sig radikaliseras utifrån okunskap och indoktrinering.

Men det är en långsiktig lösning och det hjälper oss inte idag, här, nu. Men det hjälper inte heller att bygga hinder på våra gågator eller att sätta en kamera i varenda gatuhörn – att begränsa allas friheter.

En första del i en möjlig lösning är att höja tryggheten. För att öka tryggheten i våra städer behöver vi ha en trygghetshöjande insats, det skulle till exempel vara att ha mer patrullerande poliser som även har som uppdrag att synas och socialisera med de människor de möter. Prata med dem, gå in i affärer och lyssna på butikspersonalen, bjud barn på glass. Saker som gör att vi alla får en positiv bild av polismakten. Men framför allt så behöver vi fler poliser. Poliser som förstår att de patrullerar för att skapa trygghet, inte misstänkliggöra och trakassera människor.

En andra del i en möjlig lösning är att SÄPO och polisen får mer resurser att reda ut och följa upp de misstankar som faktiskt kommer in till dem idag samtidigt som internationella samarbeten utvecklas så att misstänkta personer kan följas över landgränser på ett effektivare sätt. Att följa löven, kvistarna och grenarna in till stammen för att kapa dem där.

Med den massövervakning som sker och som allt fler röster höjs för att öka så kommer polisen bara få mer data att titta på för att stärka misstanken hos de övervakade (att övervaka någon är att anse att de är misstänkta, så vi har gått från paradigmet att alla är oskyldiga tills motsatsen har bevisats till att alla är misstänkta tills dess att misstanke har stärkts – men det är en egen post i sig att diskutera). Redan nu så är det för stora mängder att de inte hinner med. Risken med detta är att vi tar till algoritmer för att sålla bort sådant som inte verkar misstänkt, men det gör att det blir stora hål i det nät som vi idag använder för att tråla efter möjliga misstänkta. Men det största problemet är att vi blint kommer att lyssna på dessa algoritmer när dessa algoritmer blivit tillräckligt bra vilket gör att oskyldiga blir utpekade, något som inte på något sätt är rättssäkert.

Piratpartiet är emot massövervakning – inte övervakning. Polisen måste även de följa med i den tekniska utvecklingen, det vi har svårt med är när hela befolkningen misstänkliggörs på grund av att några få riskerar att radikaliserats.

Övervakning handlar mer om att kratta ihop löven efteråt och försöka hitta var de satt på trädet.

Vill du hjälpa mig att vara partiledare för Piratpartiet? Överväg i så fall att donera till mig.