Jag har varit engagerad i Piratpartiet sedan maj 2009 och 2014 var året då jag för första gången åkte till Almedalen. Där träffade jag en mängd duktiga och engagerade pirater vilket har gjort att jag nu två år senare står som kandidat för att leda partiet. Ibland kan livet förvåna en, då det inte alls var vad jag hade planerat för två år sedan. Men jag har alltid varit engagerad, för jag eftersträvar att göra saker bättre.
Jag heter Magnus Andersson, är 42 år och arbetar som test- och kvalitetsansvarig på ett mjukvaru- och konsultbolag. Göteborg är min hemstad numera, men jag är född och uppvuxen i Mjölby.
Jag kandiderar till partiledare för Piratpartiet.
För mig handlar det om att vilja ta ansvar, men också att få möjligheten att vara med och bygga partiet. Att acceptera valberedningens förfrågan om jag var villig att kandidera kändes naturligt för mig, även om det varit omgärdat av funderingar och överväganden. Det är, och ska vara ett stort beslut.
Trots min relativt korta period som aktiv har jag hunnit engagera mig i flera roller. Den första jag hade var valsedelssamordnare för västra Sverige inför riksdagsvalet 2014 där jag såg till att så många röstlokaler som möjligt hade våra valsedlar på plats när lokalerna öppnades på valdagen. På medlemsmötet i Piratpartiet Göteborg 2015 blev jag sedan invald i styrelsen som sekreterare och fick sedan även förtroendet att vara ordförande i Västra Götaland. Samtidigt blev jag utsedd till forumsansvarig och vice webmaster, vilket senare utvecklades till att jag tog rollen som webmaster. Lite senare under året blev jag även utsedd till nationell aktivistsamordnare och under höstmötet 2015 blev jag invald som styrelseledamot i partiet där jag nu sitter som sammankallande i arbetsutskottet. Jag har på senare tid även temporärt tagit över som lokalföreningsansvarig. Om jag blir vald till partiledare kommer mitt fokus framöver att ligga fullt ut på partiledarskapet. Jag har redan valt att lämna ordförandeskapet och styrelsen för Piratpartiet Västra Götaland där numera Sofia Larsson har rodret och jag är fullt övertygad om att hon kommer att ta PPVG till nästa nivå!
Jag ser stora möjligheter i att kunna bli en neutral partiledare, fri från historiska konflikter i partiet och med fokus på framtiden.
Jag, generalist.
Jag är i grunden en generalist. Jag är ganska bra på många områden. Att ha en bredd och se många perspektiv tror jag är viktigt som partiledare. Man måste se medlemmens behov, väljarnas behov och partiets behov på en och samma gång. Jag ser mig som den som kan vara ansiktet utåt, och förklara på ett sätt som vanliga människor kan förstå vad Piratpartiet handlar om. För de djupa, tunga, tekniska frågorna kommer jag naturligtvis luta mig mot den kunskap som finns inom partiet.
Jag, pragmatiker.
Politik handlar ofta om förhandling, att kunna hitta sätt att låta olika åsikter mötas på ett sätt som kan skapa förändring. För någonstans är det målet som är det viktiga, inte vägen dit. För att kunna vara duktig på att förhandla så behövs egenskapen att kunna se den andres sida i det som förhandlas. Att kunna förstå sina egna argument från den andres synvinkel för att kunna se rimligheten i sina egna krav. Men anledningen att kunna se den andres sida ligger minst lika mycket i att hitta argument som gör att båda kan närma sig lösningen. Så jag är inte någon idealist utan jag förstår att alla människor har en poäng i det de säger utifrån deras synvinkel. Så jag lyssnar gärna för att förstå varifrån argumenten kommer så att de kan bemötas. Om det är argument som är rimliga så har jag inga problem att lyssna på dem. Det, om något, lärde jag mig under de år som styrelseledamot och senare ordförande för en av fackföreningsklubbarna på mitt dåvarande jobb.
Jag, Pirat.
Jag har alltid röstat, det är en rättighet som jag anser att alla ska använda sig av. Jag är uppvuxen i en socialdemokratisk arbetarfamilj, som många andra, och i början så röstade jag på dem mestadels av tradition. Vi har inte pratat så mycket politik i min familj egentligen, så jag har fått bilda min egna uppfattning i lugn och ro om de olika ideologierna. När jag blev äldre så röstade jag på Miljöpartiet, Moderaterna och Folkpartiet i lite olika perioder. Jag skulle kunna säga att jag sökte, försökte hitta det parti som jag kände var mitt parti. Men oavsett vilket parti så var det något som skavde, som gjorde att jag inte kände mig hemma.
Tills jag hittade Piratpartiet.
Jag förstod då varför jag aldrig känt mig hemma, för alla de andra partierna pratade som om mitt allra största intresse inte fanns egentligen. Teknik och internet. Det var mycket prat om att skapa jobb, att sänka skatter, att rädda miljön, att vilja frigöra oss. Men ingen verkade förstå sig på internet eller ha den teknikpositiva andan som Piratpartiet har. Allt går givetvis inte att lösa med teknik eller internet, men för att citera Cory Doctorow:
The internet isn’t the most important fight we have; but it’s the most foundational – Internet är inte den mest betydelsefulla strid vi har; men det är den mest fundamentala
Alla som har förstått det är pirater, en del har redan insett att de är det medan andra fortfarande har det kvar att upptäcka. För alla framtida strider kommer att till stor del hållas på internet, om de nu inte redan gör det. För internet har blivit människans förlängda nervsystem, där vi når ut till varandra på helt nya sätt. På sätt som de gamla partierna inte förstår, där förbud och övervakning är deras sätt att reagera på det okända. Så låt oss se till att låta internet fritt från korporativismens krafter och politiker som går i deras koppel då de inte förstår bättre.
Det handlar om ledarskap.
Vi behöver ledarskap. En ny typ av ledarskap, ett ledarskap där det finns en tilltro till våra medlemmar för att skapa delaktighet. Där vi har utrymme att som individ och organisation göra fel, att vi som organisation och individer lär oss genom det. För det vi gör har inget annat parti gjort innan, att ha en struktur där varje individ är en möjlig representant för partiet och politiken som vi företräder. Ett ledarskap där vi lyfter upp och fram grupper och individer som gör bra saker samtidigt som vi kan erbjuda hjälp till där det behövs. Ett ledarskap där fokus ligger på att skapa enkla, fungerande strukturer så att vi kan fokusera på att utveckla oss som parti och vår politik.
Min vision för Piratpartiet vad gäller ledarskap är att det ska fungera annorlunda mot de gamla partierna med sina förlegade organisationsmodeller, genom en modell där svärmen är nyckeln till delaktighet i kombination med en enkel struktur som hjälper till för att hålla svärmen levande och för att skapa fokus.
Det handlar om kommunikation.
Som pirater är vår största utmaning att förmedla vår idé om ett nytt samhälle till alla som är fast i det gamla, på ett sätt som för dem känns relevant och samtidigt intressant att de lyssnar. Jag tänker på hur visionerna såg ut under 50- och 60-talet där framtiden var en utopi och allt skulle bli bättre, snabbare, mindre och enklare. Entusiasmen var hög och det fanns inget som inte skulle gå att övervinna. Jag vill få tillbaka den framtidstron i Sverige, jag vill att Sverige hittar tillbaka till tanken att vi kan och kommer lösa alla utmaningar vi ställs inför! Spontant så tänker jag på Star Trek och det samhälle de lever i, med replikatorer, rymdresor och utforskning. Varför inte!
Men allt börjar inifrån partiet, för om vi ska nå ut med vår vision så behöver vi vara eniga om visionen först. Så vi behöver bli mycket duktigare på att kommunicera internt, att träffas för att prata och att hålla utbildningar både i vår politik och hur vi på bästa sätt får ut den utanför vår bubbla. För vi lever idag i en ganska så tät bubbla, möjligen av rädsla för att säga något fel eller att inte ha svar. Eller för att det är rätt så bekvämt att omge sig av människor som i stort håller med en. Men det behöver ändras. Som partiledare kommer min roll att vara den som hjälper till att sticka hål på bubblan, att nå ut till de som definitivt behöver höra vårt budskap, och att göra väg för alla ni andra som också har något att berätta om vår politik. För det har ni! Vi har alla ett unikt, personligt, perspektiv på vår politik som behöver bli hörd då den kan behöva formuleras på olika sätt för att nå fram ibland.
Det handlar om politik.
Piratpartiet är det enda partiet som har en politik skapad i 2000-talet för 2000-talet, något som inget annat parti har hur mycket de än kallar sig för framtidspartier eller teknikoptimister. De är hjälplöst fast i ideologier skapade under 1900-talet eller till och med i slutet av 1800-talet som inte har någon bäring längre. Som exempel är delningsekonomin för dem förvirrande och märklig, för oss är den fullt naturlig och en utveckling som vi omfamnar. Många pratar om att vi befinner oss i informationsåldern och information är det centrala, men vi ser att vi är på väg in i kommunikationsåldern – vi går ifrån att bli informerade av till att kommunicera med varandra. Från envägskommunikation till dialog och flervägskommunikation där alla får den plats de tar snarare än den plats de får.
Men det finns mycket kvar att utveckla i vår politik och det är en stor del av det arbete som vi har framför oss. För vi måste bli relevanta i debatten, vi måste äga våra frågor och det är till oss de måste komma när de vill veta om något inom våra områden. Vi är fortfarande ett ungt parti men under de tio år som vi existerat så har vi lärt oss ofantligt mycket.
Vi har blivit bättre.
Jag hoppas därför du vill lägga din röst på mig för ett partiledarskap som andas framtidstro, pragmatism och medlemsengagemang.
