Jag välkomnar Anton Nordenfur till partisekreterare för Piratpartiet!

nordenfur-150x150Idag blev trion fulltalig! Piratpartiets medlemmar valde in Anton Nordenfur som partisekreterare och har därmed valt de som kommer att representera dem framöver i mig, Mab och Anton. Det är med stor glädje och framtidstro som jag ser på de valda, Anton har varit den personen som till stor del har hjälpt partiet att vara vid liv och ha en riktning sedan ledningen valde att avgå i november 2014 då hen blev vald till partiorganisatör. Förutom att hen är otroligt driven och engagerad så är hen även väldigt duktig på att hitta lösningar och entusiasmera andra. Så som partisekreterare hade jag inte kunnat önska mig någon annan. Stort grattis Anton!

Det finns nu, i och med att Anton och jag var styrelsens val till arbetsutskottet, två vakanta platser och jag räknar med att styrelsen kommer att ta fram två kompetenta, drivna pirater så att vi kan sätta ordentlig fart på denna skuta!

Om ni råkar vara i närheten av Stockholm den 20-21 maj så finns det två ypperliga tillfällen att träffa oss i arbetsutskottet då vi kommer att ha vårt första fysiska möte. Dels på lördagen då vi kommer att vara på BrewDog Bar Södermalm från kl 19 och på söndagen kommer vi vara på Espresso House Sergels torg från kl 13, jag hoppas att vi ses!

Ett stort grattis till Anton åter igen, vår nye partisekreterare!

Jag välkomnar Mab till vice partiledare för Piratpartiet!

Foto: Stefan Rouden
Foto: Stefan Rouden

Idag tog Piratpartiet ytterligare ett steg framåt när vi valde in Mab, Mattias Bjärnemalm, som vice partiledare! Stort grattis till Mab men framför allt till Piratpartiet som i och med detta får en väldigt kompetent och historiskt kunnig person i styrelsen och i arbetsutskottet.

Jag ser personligen fram emot att jobba med Mab då han har ett fantastiskt driv, är engagerad och har minst en vinkel till på alla frågor vilket hjälper både mig och andra att tänka i olika banor och hitta nya lösningar. Han är väldigt stark inom nätpolitiska frågor, där han är partiets talesperson, som är ett av våra fokusområden.

Nu börjar laguppställningen fyllas på inför racet mot valet 2018 och vi har mycket som ska hinnas med innan dess, men ännu är inte laget fullt utan det kommer att så sakteliga fyllas på under året. Närmast på tur är platsen för partisekreterare och jag vet inte om jag ska avslöja det, men det finns en kandidat som jag verkligen tror på och som jag vet kommer bli en fantastisk tillgång för partiet när hen väl är på plats då hen gång på gång har visat ett otroligt engagemang och driv. Vem jag kommer rösta på kommer jag inte avslöja då det vore för enkelt, men om ni går in på mötet så kanske ni kan gissa vem det blir. 😉

Jag känner mig otroligt taggad och ser fram emot att åter igen bevisa att liket lever, skeppet inte har förlist och att vinden fortfarande fyller våra segel! Sommaren är alldeles runt knuten och då kommer vi givetvis att representera på Dreamhack, hur mycket bestämmer givetvis du som donerar till vår närvaro och varje krona hjälper. Jag kommer att vara där, så vill du säga hej, prata politik eller bara hänga så är det fullt möjligt.

Ett annat event där både jag och Mab kommer att vara med på är Almedalen. Speciellt för i år då vi firar 10 år som parti är att vi kommer ha ett pirat-event på lördagen den 2 juli. Så jag uppmanar alla som kan att komma dit, dels för att träffa mig, Mab och andra trevliga pirater men också för att ge oss alla de bästa förutsättningarna för ett lyckat Almedalen genom att dela med oss av erfarenheter och tips.

Än en gång, stort grattis Mab!

Tack för ert förtroende!

Idag har något historiskt skett.

Jag vet inte om ni är medvetna om det men idag så har Sveriges första helt medlemsvalda partiledare i ett större parti valts. Alla de andra har genom överläggningar och, i bästa fall, representativ interndemokrati tagit fram sina partiledare, men det har aldrig mig veterligen helt och hållet legat i varje enskild medlems händer. Att ni har valt mig att leda partiet gör mig oerhört ödmjuk inför det stora förtroende jag ska få förvalta.

För det handlar egentligen inte om mig, utan om alla vars röst jag kan göra hörd. Det handlar om att lyfta fram de frågor som vi i partiet har förstått är de viktigaste i dagens samhälle som transparens, personlig integritet och framför allt ett fritt och öppet internet, men även frågor som upphovsrätt, individens självbestämmanderätt och medborgarpåverkan.

Läs merTack för ert förtroende!

Min kandidatur till partiledare för Piratpartiet

Magnus Andersson

Jag har varit engagerad i Piratpartiet sedan maj 2009 och 2014 var året då jag för första gången åkte till Almedalen. Där träffade jag en mängd duktiga och engagerade pirater vilket har gjort att jag nu två år senare står som kandidat för att leda partiet. Ibland kan livet förvåna en, då det inte alls var vad jag hade planerat för två år sedan. Men jag har alltid varit engagerad, för jag eftersträvar att göra saker bättre.

Jag heter Magnus Andersson, är 42 år och arbetar som test- och kvalitetsansvarig på ett mjukvaru- och konsultbolag. Göteborg är min hemstad numera, men jag är född och uppvuxen i Mjölby.

Jag kandiderar till partiledare för Piratpartiet.

För mig handlar det om att vilja ta ansvar, men också att få möjligheten att vara med och bygga partiet. Att acceptera valberedningens förfrågan om jag var villig att kandidera kändes naturligt för mig, även om det varit omgärdat av funderingar och överväganden. Det är, och ska vara ett stort beslut.

Trots min relativt korta period som aktiv har jag hunnit engagera mig i flera roller. Den första jag hade var valsedelssamordnare för västra Sverige inför riksdagsvalet 2014 där jag såg till att så många röstlokaler som möjligt hade våra valsedlar på plats när lokalerna öppnades på valdagen. På medlemsmötet i Piratpartiet Göteborg 2015 blev jag sedan invald i styrelsen som sekreterare och fick sedan även förtroendet att vara ordförande i Västra Götaland. Samtidigt blev jag utsedd till forumsansvarig och vice webmaster, vilket senare utvecklades till att jag tog rollen som webmaster. Lite senare under året blev jag även utsedd till nationell aktivistsamordnare och under höstmötet 2015 blev jag invald som styrelseledamot i partiet där jag nu sitter som sammankallande i arbetsutskottet. Jag har på senare tid även temporärt tagit över som lokalföreningsansvarig. Om jag blir vald till partiledare kommer mitt fokus framöver att ligga fullt ut på partiledarskapet. Jag har redan valt att lämna ordförandeskapet och styrelsen för Piratpartiet Västra Götaland där numera Sofia Larsson har rodret och jag är fullt övertygad om att hon kommer att ta PPVG till nästa nivå!

Jag ser stora möjligheter i att kunna bli en neutral partiledare, fri från historiska konflikter i partiet och med fokus på framtiden.

Jag, generalist.

Jag är i grunden en generalist. Jag är ganska bra på många områden. Att ha en bredd och se många perspektiv tror jag är viktigt som partiledare. Man måste se medlemmens behov, väljarnas behov och partiets behov på en och samma gång. Jag ser mig som den som kan vara ansiktet utåt, och förklara på ett sätt som vanliga människor kan förstå vad Piratpartiet handlar om. För de djupa, tunga, tekniska frågorna kommer jag naturligtvis luta mig mot den kunskap som finns inom partiet.

Jag, pragmatiker.

Politik handlar ofta om förhandling, att kunna hitta sätt att låta olika åsikter mötas på ett sätt som kan skapa förändring. För någonstans är det målet som är det viktiga, inte vägen dit. För att kunna vara duktig på att förhandla så behövs egenskapen att kunna se den andres sida i det som förhandlas. Att kunna förstå sina egna argument från den andres synvinkel för att kunna se rimligheten i sina egna krav. Men anledningen att kunna se den andres sida ligger minst lika mycket i att hitta argument som gör att båda kan närma sig lösningen. Så jag är inte någon idealist utan jag förstår att alla människor har en poäng i det de säger utifrån deras synvinkel. jag lyssnar gärna för att förstå varifrån argumenten kommer så att de kan bemötas. Om det är argument som är rimliga så har jag inga problem att lyssna på dem. Det, om något, lärde jag mig under de år som styrelseledamot och senare ordförande för en av fackföreningsklubbarna på mitt dåvarande jobb.

Jag, Pirat.

Jag har alltid röstat, det är en rättighet som jag anser att alla ska använda sig av. Jag är uppvuxen i en socialdemokratisk arbetarfamilj, som många andra, och i början så röstade jag på dem mestadels av tradition. Vi har inte pratat så mycket politik i min familj egentligen, så jag har fått bilda min egna uppfattning i lugn och ro om de olika ideologierna. När jag blev äldre så röstade jag på Miljöpartiet, Moderaterna och Folkpartiet i lite olika perioder. Jag skulle kunna säga att jag sökte, försökte hitta det parti som jag kände var mitt parti. Men oavsett vilket parti så var det något som skavde, som gjorde att jag inte kände mig hemma.

Tills jag hittade Piratpartiet.

Jag förstod då varför jag aldrig känt mig hemma, för alla de andra partierna pratade som om mitt allra största intresse inte fanns egentligen. Teknik och internet. Det var mycket prat om att skapa jobb, att sänka skatter, att rädda miljön, att vilja frigöra oss. Men ingen verkade förstå sig på internet eller ha den teknikpositiva andan som Piratpartiet har. Allt går givetvis inte att lösa med teknik eller internet, men för att citera Cory Doctorow:

The internet isn’t the most important fight we have; but it’s the most foundational – Internet är inte den mest betydelsefulla strid vi har; men det är den mest fundamentala

Alla som har förstått det är pirater, en del har redan insett att de är det medan andra fortfarande har det kvar att upptäcka. För alla framtida strider kommer att till stor del hållas på internet, om de nu inte redan gör det. För internet har blivit människans förlängda nervsystem, där vi når ut till varandra på helt nya sätt. På sätt som de gamla partierna inte förstår, där förbud och övervakning är deras sätt att reagera på det okända. Så låt oss se till att låta internet fritt från korporativismens krafter och politiker som går i deras koppel då de inte förstår bättre.

Det handlar om ledarskap.

Vi behöver ledarskap. En ny typ av ledarskap, ett ledarskap där det finns en tilltro till våra medlemmar för att skapa delaktighet. Där vi har utrymme att som individ och organisation göra fel, att vi som organisation och individer lär oss genom det. För det vi gör har inget annat parti gjort innan, att ha en struktur där varje individ är en möjlig representant för partiet och politiken som vi företräder. Ett ledarskap där vi lyfter upp och fram grupper och individer som gör bra saker samtidigt som vi kan erbjuda hjälp till där det behövs. Ett ledarskap där fokus ligger på att skapa enkla, fungerande strukturer så att vi kan fokusera på att utveckla oss som parti och vår politik.

Min vision för Piratpartiet vad gäller ledarskap är att det ska fungera annorlunda mot de gamla partierna med sina förlegade organisationsmodeller, genom en modell där svärmen är nyckeln till delaktighet i kombination med en enkel struktur som hjälper till för att hålla svärmen levande och för att skapa fokus.

Det handlar om kommunikation.

Som pirater är vår största utmaning att förmedla vår idé om ett nytt samhälle till alla som är fast i det gamla, på ett sätt som för dem känns relevant och samtidigt intressant att de lyssnar. Jag tänker på hur visionerna såg ut under 50- och 60-talet där framtiden var en utopi och allt skulle bli bättre, snabbare, mindre och enklare. Entusiasmen var hög och det fanns inget som inte skulle gå att övervinna. Jag vill få tillbaka den framtidstron i Sverige, jag vill att Sverige hittar tillbaka till tanken att vi kan och kommer lösa alla utmaningar vi ställs inför! Spontant så tänker jag på Star Trek och det samhälle de lever i, med replikatorer, rymdresor och utforskning. Varför inte!

Men allt börjar inifrån partiet, för om vi ska nå ut med vår vision så behöver vi vara eniga om visionen först. Så vi behöver bli mycket duktigare på att kommunicera internt, att träffas för att prata och att hålla utbildningar både i vår politik och hur vi på bästa sätt får ut den utanför vår bubbla. För vi lever idag i en ganska så tät bubbla, möjligen av rädsla för att säga något fel eller att inte ha svar. Eller för att det är rätt så bekvämt att omge sig av människor som i stort håller med en. Men det behöver ändras. Som partiledare kommer min roll att vara den som hjälper till att sticka hål på bubblan, att nå ut till de som definitivt behöver höra vårt budskap, och att göra väg för alla ni andra som också har något att berätta om vår politik. För det har ni! Vi har alla ett unikt, personligt, perspektiv på vår politik som behöver bli hörd då den kan behöva formuleras på olika sätt för att nå fram ibland.

Det handlar om politik.

Piratpartiet är det enda partiet som har en politik skapad i 2000-talet för 2000-talet, något som inget annat parti har hur mycket de än kallar sig för framtidspartier eller teknikoptimister. De är hjälplöst fast i ideologier skapade under 1900-talet eller till och med i slutet av 1800-talet som inte har någon bäring längre. Som exempel är delningsekonomin för dem förvirrande och märklig, för oss är den fullt naturlig och en utveckling som vi omfamnar. Många pratar om att vi befinner oss i informationsåldern och information är det centrala, men vi ser att vi är på väg in i kommunikationsåldern – vi går ifrån att bli informerade av till att kommunicera med varandra. Från envägskommunikation till dialog och flervägskommunikation där alla får den plats de tar snarare än den plats de får.

Men det finns mycket kvar att utveckla i vår politik och det är en stor del av det arbete som vi har framför oss. För vi måste bli relevanta i debatten, vi måste äga våra frågor och det är till oss de måste komma när de vill veta om något inom våra områden. Vi är fortfarande ett ungt parti men under de tio år som vi existerat så har vi lärt oss ofantligt mycket.

Vi har blivit bättre.

Jag hoppas därför du vill lägga din röst på mig för ett partiledarskap som andas framtidstro, pragmatism och medlemsengagemang.

Ska vi acceptera historierevisionism i skolan?

Jag vet inte hur ni ser på skolan och dess roll i samhället men i min värld så går den ut på att lära ut. Att låta eleverna ta del av för dem okänd, ny kunskap som i vissa fall kan ifrågasätta deras tidigare kunskap. Som hur liv kommer till tex då en del får lära sig om storken men inte sex hemma. Eller andra religioner, deras syn på världen och mening med livet. Eller historia, något som är bra att kunna för att slippa göra om samma misstag om och om igen. För det är vad historien lär oss. Att vi gör en massa misstag. Men mellan misstagen – för tro mig, de är vanliga – så gör vi saker som för oss som art framåt. Det är bra. Att då behöva acceptera att andra har en annan syn på vad som hänt, så att deras lärdom är en annan, ter sig då lite märkligt. För det är bakåtsträvande att inte ta till sig lärdomar, det skapar utrymme för att göra samma misstag en gång till helt i onödan.

Sedan kommer saker som får min värld på kant. För det är så att Förintelsen (stort F, så ni förstår att det inte är vilken förintelse som helst utan, just det, den som skedde i nazismens härjningar under andra världskriget) har hänt. På riktigt. Miljoner människor fick sätta livet till, merparten judar men även homosexuella och zigenare, för att de inte ansågs passa in. Att inte vara av den rätta rasen. Inte fina nog.
Att då i skolan som elev propagera för att det inte har hänt och ifrågasätta läraren och inte förvänta sig att läraren ska ta diskussionen inför klassen är för mig lite märkligt. Missförstå mig inte nu, en elev ska absolut få vara kritisk. Källkritik är en viktig del av allt lärande, även i skolan. Att segraren skriver historieböckerna och allt det där. Skolsamordnaren anser att det borde skett utanför klassrummet, enskilt med eleven. För nu kände sig eleven trumvirvel kränkt! Ytterligare ett ord vars innebörd behöver läras ut i skolan för övrigt för det går verkligen mode i det nu för tiden. Men det är en helt annan historia.

Jag anser att vi ska vara oerhört förstående, det är enligt mig en bra utgångspunkt, liksom ha en viss mängd ödmjukhet när vi lär ut, framför allt till de som invandrat då de kan ha en annan bakgrundsinformation än vad vi har. Men när fakta möter fiktion så anser jag att hela klassen behöver höra detta, för de behöver veta att det finns en annan lära som inte undervisar det som hänt, utan en friserad version av historien. En version som inte har hänt. Som gör att vi inte lär oss någonting.

Att då som (vikarierande)lärare behöva stå med mössan i hand och i princip be om ursäkt för att vara rakryggad och ta diskussionen inför klassen är anmärkningsvärt. Skolan avser att se över sina rutiner för konflikthantering – de borde se över sina rutiner för att se till att deras lärare kan göra sitt jobb istället. Nu pekar skolan på läraren, att läraren gjort fel. Ännu en gång så nedvärderas läraren framför sina elever, ännu en gång så står skolan på elevens sida istället för på lärarens och genom att göra det så sjunker lärarens anseende ytterligare ett snäpp då varken skola, elev eller föräldrar tar deras parti.

Eleverna blir kunder, kunden har aldrig fel, eleverna bestämmer. Ingen lär sig något.

Min analys av SD och varför folk röstar på dem

Jag skrev ett svar på Facebook angående att Sverigedemokraternas väljare borde övertygas att rösta på Piratpartiet. Det gav upphov till detta inlägg.

SDs väljare söker trygghet i en otrygg värld. En värld som ser ut och funderar på ett sätt som de är vana vid. En värld där de kan vara säkra på att inget kommer hända just deras lilla bubbla. De vill vara säkra på att de får gå upp varje morgon, äta sin smörgås och dricka sitt kaffe, åka till jobbet för att jobba sina 8 timmar, åka hem för att titta på TV och sedan gå och lägga sig igen. Jag förstår dem.
Men… Well, I got news for you… Den bubblan håller på att spricka. För världen är inte statisk. Det händer saker runt om oss hela tiden och det kan vi hantera på ett av två olika sätt; antingen ta emot det och anpassa oss – alternativt – streta emot så mycket vi kan tills dess att vi blir överkörda och ändå måste anpassa oss, oftast på ett smärtsamt och bittert sätt.
Jag anser att Piratpartiet är av den förra sorten medans SD är av den senare.
Det vi ser idag i och med det valstöd som SD får så beror det på att de utlovar Svensk kultur™; majstång, julgran, påskris och så vidare. Att de är emot en “kulturblandning” då den gör att den värld som de lever i kommer att för dem förändras på ett sätt som de inte förstår.

SD säljer trygghet mot förändring.
PP säljer hopp om förändring.

Därför kommer vi ha svårt att övertyga SDs väljare att komma till oss. Så jag anser inte att SDs väljare är vår primära målgrupp.

Slutet på TPB?

Så nu är alltså historien slut? Likt en katt med nio liv har The Pirate Bay lyckats undvika upphovsrättsindustrins obevekliga klappjakt. Är det så att en ikon inom kulturspridarkretsar har till slut lagt sig ned för att dö? Förhoppningsvis inte, men oavsett så kommer det komma nya siter, ny teknik och nya människor som axlar dess fallna mantel. Kanske har TPB levt ut sitt liv nu oavsett, då nya tjänster kommer där du inte laddar ned utan enbart streamar det material som du vill se.

Det kan verka lite glorifierande, men TPB har gjort en kulturgärning större än vad de flesta kan se. Vi kan bara gissa hur många regissörer, skådespelare, artister, författare och mjukvaruföretag som har blivit upptäckta tack vare dem. Om dessa sedan har varit i framkanten på utvecklingen så har de troligen kunnat anpassa sin affärsmodell till det rådande läget och kunnat rida på framgångsvågen. Om inte så har de riskerat att falla bakom och drunkna istället.

En sak som vi kan vara väldigt säkra på är att Spotify, Wimp och Netflix hade förmodligen aldrig uppstått utan TPB. Varför? Utan TPB så hade aldrig fildelning blivit så stort som det är idag, utan alla rubriker i alla tidningar som skrivits genom åren hade inte så många fått upp ögonen för dem. Tekniken gick från att vara något som en liten tekniskt initierade använde till att vem som helst använde den. Det gjorde att upphovsrättsindustrin började leta nya sätt att tjäna pengar samtidigt som tjänsterna var tvungna att vara konkurrenskraftiga mot en tjänst som levererade utomordentlig kvalitet gratis. Det krävde att de tänkte om.

Det är med lite ironi att jag konstaterar att precis som Piratpartiet så har TPB dömts ut som döda flera gånger men sedan ändå kommit tillbaka. Vi har bestämt oss, vi ska inte lägga oss ned och dö utan vi tar kampen. Jag hoppas att TPB gör samma sak!

En liten tröst i ett stort mörker

Att låta vårt rättsväsende gå i upphovsrättsindustrins ledband är djupt tragiskt.

Idag kom den prejudicerande domen i ett fildelningsmål från Högsta domstolen. Domen innebar kraftiga dagsböter för den dömde. Det är tragiskt att se någon få sitt liv slaget i (ekonomiska) spillror för något så grundläggande som att vilja dela med sig av kultur.

Domen har dock en ljuspunkt: Straffskalan innehåller enbart dagsböter vilket gör att det ses som ett relativt milt brott, även om de dömde till 180 dagsböter vilket överstiger det normala taket på 150 dagsböter. Detta hänvisas till att det är ett brott som är flerfaldigt.
Det gör att polisen troligtvis inte kommer lägga samma resurser på att få tag på andra personer som de har misstanke att de begår samma brott. Sedan så kan inte personen häktas vilket kan vara en liten tröst i sammanhanget.

Frågan är hur länge kommersiella intressen med en föråldrad affärsmodell ska få styra  våra lagar och domstolar. Jag kan ge er ett tips direkt från stallbacken: Så länge dagens riksdagspartier får bestämma. För uppenbarligen är deras tankegång lika förlegad som affärsmodellen hos företagen som kräver att kopiering och spridning av information och kultur är något som man ska straffas för.

Ett litet steg för demokratin, ett gigantiskt kliv för mig!

Hej alla!

I och med att jag blivit allt mer involverad i Piratpartiet har jag kommit till den punkten att jag måste göra det inte bara som något kul utan också något som kan bli en stor del av min framtid.

Därför sjösätter jag denna blogg och domän för att vara min primära plattform för kommunikation.

Du kan även hitta mig på FacebookTwitterGoggle+, Flickr och YouTube. Mer om detta senare.